Jag hade en väldigt välbehövlig klipptid inbokad för fyra veckor sedan, men eftersom min pojke då låg i respirator var det, som alla torde förstå, inget alternativ att gå dit. Frisyren var inte det primära i det läget, inte ens sekundärt eller för den delen tertiärt, det fanns inte ens i min världsbild just då.
Men allteftersom läget allt mer har återgått till det normala har håret gjort sig mer och mer gällande. I synnerhet luggen som envisas med att falla ned framför ögonen på mig, som någon slags rullgardinwannabe, dubbla hårspännen till trots. Mitt hår är helt enkelt inte gjort i avsikt att vara långt.
Men i morgon stundar befrielsens timma! Min kära vän Josefin, som dessutom är min frisör, fick en tillräckligt stor lucka i sin annars långt i förväg fulltecknad bokningslista och ringde mig för att meddela denna glada nyhet. Så i morgon faller lockarna, eller just det, lockar är precis vad det inte är som faller, mer raka testar, men falla ska de!
Sådana här självtagna bilder är alltid lite speciella men jag hoppas att morgondagens upplaga kommer vara betydligt tjusigare.
Oj oj det tror jag det att håret fick prio sist under de omständigheterna... Tur det är bättre så tom pisten fick besök så snart efter.
SvaraRaderaVilken duktig son som bygger på hönshus :)
Djur intresse ger ju så mycket tillbaka!
Önskar er en fin vecka,
Kram Sussi på Stolpås
Ja, man blir tacksam över att vi fortfarande är fem i familjen. Livet är skört och dyrbart.
RaderaBeträffande djuren sätter dessvärre min fåniga pälsdjursallergi hinder i vägen för det djurbestånd de drömmer om. Men våra hönor är nog bland de mest välgosade som funnits.
Kram!
Vad skönt att få fixa till håret imon äntligen då. Klart att det blir nerprioriterat när sådant händer!
SvaraRaderaSV:Frikadeller i tomatsås är inte heller dumt ;)
Absolut! På alla tre. :)
RaderaVackra du!
SvaraRaderaTack du!
Radera