LCHF?

Jag har i min omgivning sett att det här med LCHF verkar fungera. Folk runtomkring minskar i storlekar och talar om hur bra de mår. Detta till trots är jag tämligen tveksam angående huruvida jag själv skulle klara av att leva på detta vis. Pasta och ris kan jag vara utan på direkten, inga problem. Det första hindret kommer vid potatisen, skulle jag klara av att skippa potatis i mitt liv? Kokt potatis, klyftpotatis, potatismos, färskpotatis, bakpotatis... Jag tror det skulle vara svårt. Nästa, lite större hinder kommer vid bullar, kakor och andra söta bakverk, det skulle vara svårt på riktigt att inte ha tillgång till. Ett sådant tillstånd skulle även påverka mitt sociala liv inser jag för oj, vad lätt det är att umgås över kaffe och kaka.

Men det största, och i praktiken omöjliga skulle dock vara att avstå ifrån brödet. Det nybakade, där jag knådat ur mig en massa och knådat in lite kärlek. Som får huset att dofta så ljuvligt. Smöret som smälter på en nygräddad, varm brödskiva. Ett surdegsbröd med massor av grönsaker och ost och skinka. Behöver jag säga mer? 

Det är nog bara att inse faktum: Jag kommer aldrig kunna följa LCHF, jag erkänner.