Merca med ränta

Nu ska jag berätta något helt galet.

För några år sedan önskade sig Mellan en hyvelbänk i födelsedagspresent. Jag sökte efter detta på Blocket och fann en begagnad som var till salu i en pittoresk, hyfsat närbelägen kuststad. Maken, Yngste som då var två år och jag for dit en vacker decemberdag. Vi fikade på ett prisbelönt café, spankulerade omkring på de pittoreska gatorna, handlade lite fina saker i de små butikerna, gick med andra ord omkring och njöt i största allmänhet. 

När detta var avklarat for vi till det hus där vi avtalat tid. Det var ett äldre par som sålt sitt hus för att flytta till en lägenhet och därmed behövde avyttra en hel del attiraljer. De hade lagt ut det de trodde var mest åtråvärt på Blocket men sedan ställt upp en hel del andra saker i sitt garage, snyggt, prydligt och prismärkt i hopp om att spekulanterna skulle bli intresserade av ytterligare objekt.  Den taktiken fungerade, på oss i alla fall. När maken såg ovanstående trampbil smalt han direkt. Yngstes julklapp var i samma stund bestämd, detta var dock jag, i detta ögonblick, fortfarande omedveten om. Jag fick diskreta signaler om att det var dags att få ut gossen från garaget medan kvarvarande individer gjorde upp affärerna. Han fick bilen för en hundralapp, utan att ens ha försökt pruta. 

Väl på julafton, kan jag ju tala om, att det var en liten pojk som var absolut överlycklig långt, långt innan paketen skulle öppnas, det var ju nämligen han som skulle få det absolut största paketet, och det är en väldigt viktig aspekt när man blott är två år gammal. Han blev glad för innehållet också men att det var det största paketet smällde nog ändå högre trots allt, det talade han länge om efteråt.

Nu är gossen betydligt äldre och betydligt längre. Trampbilen hans var för trång redan förra året men han var inte riktigt redo att skiljas ifrån den förrän nu. När tiden väl var inne gjorde jag som de tidigare ägarna hade skippat, jag lade ut den på Blocket. Jag tog i lite mer än hundra kronor ska väl erkännas och lade även till "eller högstbjudande" som slutkläm. Och tur var väl det för kära nån vilken budgivning det blev. Det var lite som att vifta med ett köttstycke framför ett gäng hajar. De ringde, mailade, skickade sms och de skulle ha den till ett barnbarn, till en far, som samlarobjekt och jag vet inte allt, det ena mer behjärtansvärt än det andra. Det var enbart herrar som hörde av sig, dock herrar i varierande åldrar. Så i morse lade en av dem ett bud som fick de övriga att dra sig ur och mig att baxna. Och i afton hämtade två lyckliga män, uppspelta som barn, en liten grå bil i plast och överräckte gladeligen 2500 svenska riksdaler.

Det tycker jag är bra förräntning på pengarna.

Och minst sagt lite galet!