Ikväll är maken på sjukhuset och jag är hemma för första gången sedan i tisdags. Det känns längre än fyra dygn sedan, mer som fyra veckor.
Denna afton ägnades helt och fullt åt de två hemmavarande gossarna. På deras önskan köpte vi ett pizzakit och gjorde pizza. Men så önskade de godis och påskmust och tuggummi och skumtoppar och vindruvor och ost och...
Och jag köpte det!
Kan det måhända vara det lite dåliga mammasamvetet som gjorde sig hört? Jag vet, de blir väl omhändertagna och jag hade inte kunnat göra på något annat vis, men ändå. Men nu har vi tagit igen en del i alla fall och i natt sover de över hos mig, alla i samma rum, med småprat tills vi slocknar.
Har även fått rapport från sjukhuset att eftermiddagen varit lite kämpig den med, men med lite längre vakna stunder. Dessutom spydde han ned hela sängen med slem, vilket är en fantastiskt god nyhet då det är så oerhört mycket bättre med slem i sängen än i lungorna och det hitintills gjort så ont att hosta upp det att han helst låtit bli.
Jag har verkligen missat massor. Men jag är så grymt glad att allt har gått bra med A. Styrke kramar åt er alla. Håller tummarna för er att han får återvända hem så fort som möjligt nu.
SvaraRaderaKram Cattis i nr 40