Brist på inredning i hallen

Maken och jag har diametralt skilda åsikter i det mesta, för att inte säga allt i fråga om inredning, husbygge, färgval etc. Jag tycker att han borde inse att om jag fick bestämma och han utförde så skulle allt gå så mycket enklare, eller åtminstone snabbare och med mindre lidande för alla inblandade. Som när vi efter ett och ett halvt år och 21 olika uppmålade färger på fasaden slutligen målade huset i en enhetlig kulör och en granne faktiskt kom och tackade då han varit orolig att det spräckliga huset så skulle förbli. Det bör väl tilläggas att vårt gemensamma resultat dock brukar bli bra, det är ju ordentligt framvärkt, och alla aspekter är noga belysta och genomarbetade men nog kan det allt bli lite tradigt emellanåt. Och jag försitter inte en chans att visa alla inredningsreportage där precis alla damer säger att: "det är jag som står för idéerna och Hans/Gunnar/Göran/Anders/Niklas/Pelle/Olle... som genomför dem". Jag ska dock inte klaga på min käre make för när han sedan gör något av våra väldiskuterade projekt så blir det väldigt, väldigt bra.

Just nu har vi kört grundligt fast på vilka slags kapphängare, hatthylla och skohylla som ska pryda vår hall vilken blev färdig i juni, alltså för snart ett år sedan. Jag har hittat en elegant variant och maken en billig, och ännu mötas icke de två. Kära gäster på besök har alltså sedan i juni snällt fått hålla till godo med att lägga ytterkläderna i en hög på en stol, vilket kan innebära en del bryderier om sällskapet är större än fyra och de inte går hem i omvänd ordning från hur de kom, eller ännu värre om sällskapet varit så stort att vi när vi ska sätta oss till bords behöver alla stolar så att någon vänlig själ flyttat alla ytterplagg till ett annat lämpligt ställe. Ingen kommer i alla fall iväg när de tänkt sig på detta vis eftersom det blir lite som att avsluta tillställningen med att leka "Gömma nyckel" fast utan nyckel och med diverse olika persedlar istället.

Nu har jag, och många med mig, tröttnat på detta och när snön smälte och den utslängda julgranen kom i dager gjorde en idé i mitt huvud likaledes, kom i dager alltså, inte smälte. Granen skulle få ett nytt liv som temporär hänganordning istället för att bli uppbränd. 

Vi får väl se hur det går men jag jobbar på det vill jag lova, och inte med det skarpaste verktyget.  

Fortsättning följer.