Ifrån en till ett dussin på 40 år

Idag för 40 år sedan klev mina föräldrar in i det äkta ståndet och blev man och fru.

Detta firade vi genom att samlas, hela dussinet fullt, i deras sommarstuga i Småland på fredagskvällen. Till och med sjön firade och bjöd på ett alldeles makalöst skådespel för oss att beundra medan vi intog kvällsmaten.

Lördagen tog sin start i makligt tempo med lång frukost och mycket prat ifrån de vuxna och lek ifrån barnen. Då det var undanstökat lastade vi in oss i bilarna och for lite norr över till Brunstorpsgårds Trädgårdscafé vid Vätterns strand.  

Ett mycket mysigt ställe med gott fika i njutbar miljö, vackra planteringar att strosa omkring i samt ett alldeles för högt berg för barn att klättra upp på. Dock hade inte ungarna begripit det sistnämnda så de klättrade upp på det i alla fall. Morföräldrar och föräldrarna fick ett telefonsamtal ifrån toppen,  där delar av barnaskaran syntes som små vinkande prickar, och stod därefter med andan i halsen och bevittnade nedklättringen. En blombukett överräcktes omedelbart vid nedkomst kanske för att lindra upprörda känslor.

Husqvarna Fabriksmuseum intogs därefter av klanen.

Och alla hittade vi något som fascinerade oss ur denna långa och variationsrika historia. Personligen insåg jag att jag i hela mitt liv lidit brist på en Körsbärsrensare och då inte de tillverkats på väldigt många år så vet jag inte hur detta tomrum ska kunna fyllas. Vidare var beskrivningarna av Wilhelm Tham och hans verk mycket spännande och något som vi återkom till under kvällens fortsättning. Vad en enda människa med rätt inställning och någorlunda rätt förutsättningar kan betyda för en hel bygd.

Somliga fick ta sig en liten paus medan andra tog längre tid på sig att studera utställningarna. Skönt att det fanns en bänk i solen och en mormor med bekvämt knä.

Anfäderna hade bokat finmiddag på Gyllne uttern och föräldrarna till sällskapets sjuåringar var mycket tacksamma för de metertjocka väggarna. I ett sådant hus behöver inte ens sjuåringsföräldrar vara oroliga för att huset ska rasa.

Härlig trerätters middag serverades och alla skötte sig strålande. Presenter delades ut, tal hölls och några tårar fälldes allt medan solen strålade. 

Vi vände åter till stugan på enbart små, vackra, slingrande Smålandsvägar och riktigt insöp detta det ljuvligaste av landskap i försommarskrud.

Om nu någon tror det så vill jag bara meddela att det var inte nog med trevligheter där. Lagom till sänggång meddelade morföräldrarna att frukost skulle serveras i arla morgonstund en färdväg ifrån stugan. Var och en fick ta sig dit bäst de kunde med hjälp av bil, båt eller apostlahästar. Och lydiga som vi är allihop så gjorde vi så, några via sjön och några via väg.

Och på en kulle intill vattnet stod så en riktig brakfrukost uppdukad och brasan var tänd. Göken gol och vi lyssnade. En mycket mysig stund i livet. En sådan att bära med sig framgent. 

Ifrån en mycket vacker plats.

Så var i princip denna underbara helg till ända. Packning, lite mer mat, en gigantisk jordgubbstårta, kusinmys och det var dags att lämna för att fara åt olika håll igen. Jag måste erkänna att jag inte tycker om att vi bor så utspridda, som vi gör.

När vi tycker så mycket om varandra, som vi gör!