Tja, livet är föränderligt. I afton somnar jag i Kalmar med denna utsikt utanför fönstret. Master som stilla glider förbi en bit bort, fiskmåsar som kretsar ovanför och småländska som klingar skönt i öronen.
Jag betraktar det vackra med en gnagande längtan efter familjen. Nacken minns Yngstes mjuka armar och hans vädjan att även mamma ska vara hemma på sommarlovet när den sömniga kroppen satt i min famn medan jag åt frukost i morse.
Härlig bild och lite härligt med längtan tänker jag. Tror nästan att en uppskattar varandra än mer om det finns tillfälle att längta efter varandra ibland. Liza
SvaraRadera