fredag 13 september 2013

Subjekt istället för objekt


Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Igår kväll lade jag upp planer för ett riktigt mys på fredagsmorgonen. Jag gjorde frukostbullar med tranbär och gojibär i som fick jäsa i kylen över natten. Så i morse klev maken upp i ottan och satte på ugnen, jag klev upp en stund därefter och gräddade bröden, dukade och gjorde i ordning.

När frukosten var klar visade sig köket vara ekande tomt. Det var bara jag där. Efter ett tag droppade den ena efter den andra in, satte sig och åt, trötta, tysta och helt utan att kommentera mina ansträngningar.
Det kändes snopet!

Då kan man välja att bli sur över otacksamma och bortskämda ungar. Vilket jag primärt drogs till.
Eller så kan man njuta av att barnen är så vana vid att bli omhändertagna att det inte är en sensation när det händer samt att vi trots allt satt där tillsammans. Vilket jag bestämde mig för att göra. Hade jag blivit sur och givit luft åt det så hade morgonen garanterat blivit förstörd. Nu kunde vi ända skaka av oss morgontröttheten någorlunda, allt eftersom, i en helt okej start på dagen.

Och jag fick lite positiva kommentarer efter ett tag, när de piggnat till lite och när Yngste fått pilla av alla läskiga frön. Vilket gladde mig.

Tänk att man till stor del har möjligheten att styra sina reaktioner, att vara ett subjekt, inte ett objekt i sin egen vardag. Det är något att öva på allt mer. Något att ta till vara.

7 kommentarer:

  1. Ja, tänk så mycket man kan påverka både sitt mående och sin vardag genom hur man väljer att tänka. Helt otroligt. Bullarna ser delikata ut! Vilken lyx för familjen att väckas av nybakat. Får mig att tänka på min mammas hembakade rågkakor som jag åt innan jag skulle till skolan när jag var barn, så gott!

    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  2. Ja det där bör man träna på, att styra sina reaktioner, inte lätt men värt att tänka på.
    Så mysigt att ändå sitta där tillsammans en helt vanlig dag, en sån gåva.

    En sån fin veranda ni har, verkligen.

    Ha en skön lördag!
    Kram
    //bara anna

    SvaraRadera
  3. Jag känner väldigt väl igen mig i det där! Ibland tror jag att det är en kvinnlig egenskap. Att vilja mysa till det och speciellt bli ledsen över att ingen uppskattar det. Men du har ju så rätt i att vi måste öva på att inte ta illa upp. Det finns ju så många finare tankar och känslor än att bli besviken. Och är barnen vana vid att bli bortskämda så blir det ju som vardag för den och inget att uppmärksamma... Härligt för dem!

    SvaraRadera
  4. Så klokt tänkt! Jag tror att du har rätt i att dina barn är så vana vid att vara omhuldade att de inte ser det som något särskilt. Tänk så härligt dina barn har det :)

    SvaraRadera
  5. Det är intressant att tänka så! Jag tycker bullarna ser goda ut!

    SvaraRadera
  6. Intressant inlägg Hanna. Alla vill vi ha en bekräftelse när vi varit extra duktiga. Många vill ha den snabbt. En del väljer att "tjata/prata" sig till den innan mottagarna ens fått en chans att se eller smaka. Min tanke var att du tagit det ett steg vidare. Du har utvecklat din personlighet på ett angeläget sätt. Alla borde vi se det så ibland. Samtidigt är det viktigt att man inte tar saker för givet. För mig tog det år innan jag riktigt förstod hur bra jag hade det, som hade en mamma som var hemmafru under min uppväxt och som skämde bort oss barn med precis allt. Jag trodde antagligen att alla hade det så. Nybakta bullar när man kom hem från skolan. Alla bär, frukter som alltid togs hand om. Maten som lagades från grunden m.m.
    Jag fnissade och kände igen det där med att pilla bort de nyttiga fröna. Vissa saker går i arv. :) När dina barn blir stora kommer alla dessa fina saker du gjort att bära frukt. Jag är övertygad om det. Som man bäddar får man ligga, var ett ordspråk som flög genom mitt huvud. Mina ögon ville ha när jag såg din bild. Kram

    SvaraRadera
  7. Så himla klokt att tänka så. Får mig att tänka på hur dålig jag själv är på att visa min uppskattning till vissa som gör så mycket...

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!