Illdåd, hämndförsök och förlåtande.

 

Det här med kusingemenskap är härligt och soligt och glatt för det allra, allra mesta. Men så ibland drabbar de samman, och då gör de det ordentligt. Så som idag, solen sken, fikat var inmundigat, föräldrarna satt lite lojt och njöt av livet medan det började krypa myror i brallorna på barnen. 

De ville ha vattenkrig!

Mor/moster gick för att leta reda på för ändamålet nödvändig rekvisita. Skjutvapen lades på hög och baljor fylldes med påfyllnadsvatten. Och så var det igång. Även en del stora deltog till att börja med. Striden böljade än hit, än dit. Lagen modifierades om lite efter behag. Det var mest skratt, lite skrik och några tårar. 

Ända till illtjutet!

En liten sexåring grät argt och högljutt medan den andra lilla sexåringen skamset försvann upp på övervåningen. Mödrarna hastade till för att reda ut situationen. Den första lilla sexåringen var så förbittrat arg så han knappt fick fram orden, när han väl fick ur sig vad som hänt, blev den andra lilla sexåringen konfronterad med anklagelserna och erkände skamset något han visste var felagerat. 

Jodå, han hade fått för sig att, så att säga, göra sitt vapen lite mer kraftfullt och detta löste han genom att kissa i påfyllnadsvattnet! Därefter fyllde han raskt sitt vapen, siktade och sprutade rakt på sin kusin som skrek i vild protest och fasa. Om man skriker i vild protest och fasa tenderar munnen att vara vidöppen. Kommer det då en välriktad stråle med guldvatten rakt emot den kommer ofrånkomligen en del att hamna just i denna mun. Resultatet av detta, om man är sex år och fullt övertygad om att urin är farligt blir både rädsla och ilska. 

Den andra lilla sexåringen var fullt på det klara med att det var något väldigt dumt han gjort, samtidigt som han var en liten aning nöjd över det dramatiska resultatet agerandet givit. Han  hade raskt tagit sin tillflykt till husets övervåning och sitt eget trygga rum med utsikt åt baksidans dramatik. När modern hans fann honom där, och efter ett allvarligt samtal mor och son emellan, kom han dock till insikt om att detta var rätta tillfället för att säga ett förlåt. När den första lilla sexåringen tystnat vågade sig den andra lilla sexåringen så ned och ut för att uträtta detta ärende.

Den första lilla sexåringen stod post, precis bredvid vattenbaljan med sitt vattengevär stadigt i händerna. Så snart han fick ögonen på sin usling till kusin fyllde han det raskt och siktade. Den andra lilla sexåringen insåg situationen mycket snabbare än sin mor, som stod strax bakom, och slank kvickt som en iller åter in i husets skydd. Strålen kom dock obetvingligt farande genom luften och landade precis där modern/mostern nyss stått, men i blotta förskräckelsen lyckats förflytta sig flera centimeter ifrån. Den första lilla sexåringen gav till ett tjut i besvikelse över sin misslyckade hämnd och sprang förtvivlat iväg till sin mors tröstande famn.

Mödrarna å sin sida funderade över hur detta bäst skulle hanteras då avfärd stod närmast i programmet och detta inte var ett vidare värst bra sätt att skiljas på. Medan de slog sina kloka huvuden ihop ute i husbilen, tröstandes den första lilla sexåringen, kom så den andra lilla sexåringen utsmygandes på bara fötter. Han avvaktade läget lite därutanför och kikade efter visst övervägande in genom dörren. Några grymtningar hördes ifrån den första lilla sexåringen. När det inte var värre så vågade sig den andra lilla sexåringen i alla fall in över tröskeln. 

Några blängningar under lugg och ett accepterat Förlåt senare så var de åter såta vänner. Så pass att det kramades och buffades och pratades och skråderades något alldeles väldigt. Mödrarna behövde inte anstränga sig det minsta för att avskedet skulle bli så kärt, så kärt. Och det faktum att de åter ses om några dagar var något de båda gladde sig åt.

När vi vinkat av hubilsresenärerna så tog jag så min lille pissenisse vid handen och gick in. Och i hemlighet, för honom, ser jag det lustiga i historien. 

Men inte var det lustigt, just då, när det hände. 

Och inte var det då det minsta lustigt för den lille kusinen.