Den ene efter den andre

Då har vi lämnat Äldste på en stor parkering med en buss på. En buss som nu har tagit honom på läger. Och igår lämnade vi Mellan på ett annat läger. Så nu är huset ovanligt tyst och stilla. Som tur är fick vi låna grannflickan en stund och tog med henne och Yngste för en glass att trösta oss med.

Det är roligt att de har trevligheter för sig men samtidigt trivs jag bäst med huset fullt av ungar. Men helst ska ju även jag vara hemma då. Det här med att arbeta på barnens lov är något jag aldrig tror att jag kommer att vänja mig vid. Jag tror faktiskt inte att jag vill vänja mig vid det. Jag vill uppleva sommarens dagar med dem jag älskar och ta dem precis så dom de kommer. Bäst är det som på bilderna här ifrån sommarlovets första dag. En regnig solig dag som tarvade varm choklad och munkar efter en rejäl rotblöta barnen varit ute i.

Imorgon lämnar även Yngste och jag hemmet för Småland och 60-årskalasförberedelser. Då blir det riktigt lugnt för maken som får vara hemma och tjäna för levebrödet till dess de stora gossarna skall hämtas hem igen och vi åter möts söderöver.