Blommig lördag

Idag var det 40-årsfest!

Det är inte klokt vad vänner och bekantar börjar bli gamla. I mitt huvud är det fortfarande mina föräldrar och deras vänner som fyller 40 men jag börjar inse att det inte riktigt är så verkligheten förhåller sig.

Presenten blev sådant man kan plantera i trädgården och istället för en snittblomma fick det bli en flaska saft.

Gossarna har spenderat dagen hos kusinerna i en av huvudstadens kravallfria förorter. De är så stora nu att de tog tåget hem och maken for för att hämta upp dem på stationen. Under tiden passade jag på att äntligen få ner potatis och lök i de för ändamålet avsedda odlingsbänkarna.

Det visade sig att makens gode vän var ute med andra vänner och deras barn och flög modellflygplan. Jag kommer med andra ord att spendera aftonen allena. Det är allt bra skönt att vara lite solokvist små stunder ibland. I synnerhet när livets tempo för tillfället dragits upp en aning. Att få gå där och spankulera, försjunken i tankar, med ögonen vilande på de falnande häggblommorna,

Vars vita prakt successivt ersätts av Slånens vita skyar. Inte lika påfallande välluktande, mer i skymningen omslutande mjuk, nästan omärklig, men med en så njutbar doft.

Tuvor av Gullvivor lyser upp här och var.

Och snart, mycket snart står Syrenen i full blom. Jag kan redan gå och ana doften ifrån dem.

Våra äppelträd har ännu bara knopp. Men Äldste kom hem ifrån skogen med en Vildapelgren i full blom. Det är inte så dumt att var den enda kvinnan i fyra herrars liv!

Dock är jag medveten om att det är en tidsbegränsad ynnest, så jag njuter så mycket jag bara kan.