Grannar och Nässelsoppa

Vi bor ju inte helt ödsligt, även att vi bor lite på landet. Vi bor längs en liten grusväg med ett tjugotal hus. De allra flesta av våra grannar är väldigt trevliga. Det är faktiskt svårt att tänka sig bättre grannar i det stora flertalet av hus. Dock finns ju alltid undantag som bekräftar regeln och ett sådant undantag kontaktade oss häromdagen. Nu ska jag inte vara allt för hård, de har många goda sidor också, men de meddelade att de inte vill ha en tupp galandes under sin semester då de ansåg att detta helt skulle ruinera ledigheten. Lagen är hård på detta område. Vi måste dessvärre göra oss av med Äldstes vackra, keliga, egenhändigt framkläckta Yo-Yo. Sorgen är stor. Och förlåtelsen är väldigt avlägsen.

Tack och lov har vi som sagt underbara grannar också. Medkännande människor både vad gäller tuppen och mitt nässelbehov, då hönorna äter upp alla våra, fick jag fritt tillträde till grannens trädgård och deras nässelstånd.

Det blev en riktig lyxmiddag!

Nässelsoppa med pocherat ägg.

Det gick nästan att se hur vitaminer och andra nyttigheter satt i knäet på varandra och trängdes. Och även att det inte tröstade så lenade det nog lite i alla fall i sorgset pojkhjärta.

Ett härligt, nybakat Dinkelbröd till det och festen var fullbordad.

Vetskapen om att en portion kostade tre-fyra kronor tilltalade dessutom min småländska själ. Och med tanke på förra inlägget så är det väl bäst att jag börjar öva. Nej, jag skojar lite. Det blir nog inte så illa. Jag kan lugna alla som oroat sig för min ålderdom att jag haft andra pensionslösningar parallellt med denna, och de förvaltarna sköter sig betydligt bättre.