Getter

De här två raringarna har vi fått låna i en vecka för att beta av all aspsly som slagit upp på vår skogstomt.

Afrikanska dvärggetter är det och oerhört sällskapssjuka sådana. Så fort de anar någon tvåbent varelse, helst av de mindre storlekarna, bräker de så ynkligt att man inte har hjärta att låta dem vara allena. Igår afton intog Äldste och Mellan sin kvällsmat ihopkurade under parasollet, i hällregn, för att de små getterna inte skulle behöva känna sig ensamma. När det blev tal om sovsäck tog fadern in gossarna och stängde altandörren för att undersöka getternas reaktion. Då de trodde allt hopp var ute slutade de bräka, la sig ned och somnade. Hade de inte gjort det hade nog inte ens fadern kunnat stå emot, då hade det nog legat några gossar på kullen inatt.