Förlossning i natten

Inatt fick vi agera Barnbördsavdelning. Yngste sov, Mellan var i säng och Äldste var på god väg åt samma håll när han på väg till bädden, slängde en blick åt äggkläckningsmaskinen och tjoade till. Ur ett av äggen stack det ut en liten, liten näbb och ur den hördes små, små ynkliga pip. Äldstes tjoande hade naturligtvis fångat Mellans uppmärksamhet så även mors och fars. Strax låg vi där på knä allihop, i skumrasket och försökte fundera ut hur pass mycket en höna hjälper till när kycklingarna ska möta världen där utanför. Vi kom fram till att hon nog gör en hel del så Äldste fick agera temporär hönmoder. Ur ägget kom så en kladdig, ihoptryckt liten varelse som varsamt lades på en handduk under den kärlekslösa men varma elektriska fuskhönan. 

Alla gossar var snabbt uppe ur sängen imorse. Vi har ju blivit plågsamt varse att hönliv är av bräcklig art, så ingen vågade till hundra procent tro att den lilla krabaten klarat natten. Men det hade den! Och den hade torkat och blivit alldeles dunig och oootroligt söt. Den överräcktes till Mellan som fick den som sin egen, av sin äldre bror, för att sedan bäras ut till hönshuset där även denna pyssling omedelbart adopterades av Lilja. Hon har ju kämpat och legat på obefruktade ägg så ofta hon kommit åt i över ett år nu så hon är så lycklig så över den växande kycklingskaran.