Mitt i vår fridfulla måltid, upplyst av stearinljus, eller paraffinljus, de är köpta på IKEA, började det dundra kraftfullt på taket och så även på fönstret. Det visade sig bero på ett fullkomligt slagregn så kraftigt att denna sommar inte kunnat bjuda på dess like tidigare. Vilken unge kan motstå något sådant? Middagsfriden upplöstes i glade tjut, dörren flög upp och gossarna ut. Det regnade till och med in en meter eller två in genom den öppna dörren. Skrik, skratt, plaskande och kana i det genomblöta gräset. En skrattande mamma i dörröppningen som försökte begränsa floderna inomhus.
Fröjden avtog dock, åtminstone för mig. Saken är nämligen den att i dag hade vi föredömligt nog, i god tid tagit in den enorma plastlåda som härbärgerar de av familjens skor som för tillfället inte används antingen beroende på säsong eller för att de väntar på att några fötter skall växa i dem. Då provandet tog mer plats än vad hallen kunde erbjuda flyttades en hel del ut på verandan, bland annat själva lådan. Och där stod den när det började regna, och när det fortsatte att regna och när det slagregnade. Och först efter att detta pågått en god stund insåg jag mitt fatala misstag!
Vattentäta vinterskor flyter även om de samtidigt innehåller en hel del vatten kan jag numera meddela efter surt förvärvad kunskap. Golvvärmen i hallen är uppdragen till 25 grader och tidningspappret är framtaget för att torka insidorna. Jag hoppas verkligen att de torkar över natten för imorgon skall jag få besök av nio glada damer och jag kan fundera ut ungefär sisådär en triljon mer välkomnande hallscenarier än nedan.
Men skoj hade de!
Jobbigt... men, som sagt, skoj hade de!
SvaraRadera