Min pojk

Den här killen, han har mitt hjärta som i en liten ask!

I fredags var han hemma ifrån skolan då han behövde besöka vårdcentralen. Vi for dit och fick återbesök med åtgärd redan samma eftermiddag. Således spenderade vi fyra timmar i varandras sällskap inne på byn.

Det är ljuvligt att få rå om sönerna en och en ibland och när Mellan och jag umgås så skrattar vi väldigt mycket, på ett underfundigt sätt. Han är djupsinnig och eftertänksam och vi diskuterar livet på olika nivåer men aldrig på ett självklart sätt.

Det är en ynnest att få vara mor till denna gosse.

Då jag blivit stående och prata med några trevliga damer fann jag honom på Fru Larssons diversehandel, djupt försjunken i två tavlor. Jag ställde mig bredvid honom och efter en stund lade han fram en sådan där stilla, funderande fråga om tavlornas målning.

Vi grubblade på svaret en stund, utan att finna det med säkerhet och så frågade jag om han tyckte om dem. Det gjorde han. Jag frågade om han trodde de skulle passa på hans rum. Det trodde han. Men, fortsatte han, det är långt till jul, de är nog inte kvar till dess.

Jag fick stå emot impulsen att sluta honom i min famn där och då, sådant gör vi numer bara hemma, och sa att nu när hans rum var färdigtapetserat så hade jag tänkt att vi skulle inreda det lite grann också, så ville han ha tavlorna så köpte jag dem åt honom.

Det ville han!

Och nu hänger de där prydligt på hans nytapetserade vägg.

Och vi har redan stilla betraktat dem flera gånger.