7x8

Vi är välsignade med tre fantastiska söner.

Och det är ju lätt att tro att de är lika, att utprövade metoder skall fungera på dem alla tre.

Det gör de inte!

Vår älskade Yngste är en liten konstnärssjäl.

Oerhört, intensivt koncentrerad när det passar honom och inte alls när det inte passar honom.

Denna vecka har han haft åttans multiplikationstabell i läxa, och som vi har tragglat.

Det går som en dans upp till 5x8

6x8 kommer efter lite funderande

men därefter tar det tvärstopp.

Vi har övat i bilen, vid bordet, i sängen, på promenaden.

Vi har utgått ifrån 5x8 och successivt räknat oss fram till 7x8

Två sekunder senare har jag frågat: 

Vad är 7x8?

Och han tittar på mig, blank i ansiktet, som att det var första gången han hörde mig ställa denna fråga.

Så igår, när jag hämtat honom ifrån skolan och vi talat lite om dagen frågar jag: 

Vad är 7x8?

Och pojken svarar direkt: 

56!

Hoppet åkte uppskjutet inom mig.

Kanske allt nötande ändå gett resultat!

Så frågar jag:

Vad är 8x7?

Lika blixtsnabbt kommer svaret:

65!!!!

Tja, viss logik är det ju onekligen i att om jag vänder på siffrorna i frågan så vänder han på siffrorna i svaret men då jag misstänker att den sortens logik inte efterfrågas på läxförhöret så var det bara för oss att fortsätta att  öva, öva, öva.

Jag kan nu glädjande nog meddela att gossar i nioårsåldern av Yngstes kaliber faktiskt kan lära sig vad 7x8 är, förutsatt att de får frågan medan de hoppar på ett ben och även svarar under sammalunda övnings utövande.

Jag vet dock inte om det är lämpligt att ställa sig upp mitt under läxförhöret och hoppa på ett ben för att på så vis skaka fram rätta svaret men är fröken lika desperat som jag så tillåter hon det.