Jag låg här i sängen om aftonen med fönstret på vid gavel och den klara höstluften inströmmande därigenom då jag anade ett svisch förbi mitt huvud där i mörkret. Strax därpå hördes släppande flax mot väggar men främst golv. Hur jag kunde veta det, vet jag inte, men jag visste att det var en fladdermus och jag hade inte den minsta lust att komma i närmare kontakt med den.
Så vad gjorde jag?
Jag ropade på maken så klart och tog själv fnittrande skydd under täcket. Som den sanne gentleman han är letade han upp en låda att ha som fångstredskap och satte igång jakten. Den lilla fladdermusen var alldeles vettskrämd, kanske till och med räddare än jag, och den for än hit än dit över golvet.
Men så slutligen blev den så infångad i den lilla lådan och jag kunde pusta ut.
Maken tog den lilla kraken med sig och släppte åter ut den i frihet.
Jag hoppas att den låter bli att komma på återbesök. I trädgården tycker jag om att se dem svischa förbi men i sovrummet vill jag helst inte ha fler dylika besök.
När jag var liten bodde vi i hyreshus och fladdermössen satte sig gärna i trapphusen...till tanternas stora skräck :) En del vågade inte gå utanför dörren och ringde till min pappa som fick komma och ta ut dom. Han brukade ha handskar på sig och bara bar ut dom i buskarna strax intill :)
SvaraRaderaDet läskiga är att de rör sig så oberäkneligt. Och tredimensionellt!
RaderaUsch! Så hemskt! Jag hade också krupit ner under täcket. Kram
SvaraRaderaJa, det var allt bäst där!
RaderaLäbbigt! Jag ropade på sonen som fick hjälpa mig med en spindel i källaren förra veckan - tur att barnen blivit större när maken är bortrest.
SvaraRadera