Hjältedåd

Det blev ett farligt kackel ute hos hönsen. Yngste hoppade i skorna och sprang ut för att se vad som hände. En av de mindre hönorna låg på marken och ovanpå satt en sparvhök och pickade på den kvidande hönan. De andra hönsen larmade för fullt ifrån kringliggande buskar.

Yngste sprang ännu snabbare mot höken och skrek nu av sina lungors fulla kraft samt viftade med armarna. Sparvhöken brydde sig inte det minsta utan fortsatte sitt makabra ätande på den levande hönan. Då blev Yngste så arg att när han väl nådde fram till brottsplatsen lade han upp sin bästa fotbollsspark mot sparvhöken som överrumplat for iväg över gräsmattan, lite stukat skuttade några steg och sedan tog av upp mot skyn.

Full av adrenalin sprang Yngste med hönan i famnen in till Äldste, som suttit med hörlurar på och inte hört något av tumultet, och berättade stolt sin bravad. Tillsammans undersökte de hönan som trots attacken verkat klara sig bra, några sårskador och förskräckelse men när hon väl lugnat sig så anslöt hon sig till de andra igen.

Hela återstoden av dagen kom denna spännande historia på tal och alla som kom fick höra om hjältedådet. Gossen var full av stolthet och vi andra med som berömde honom för hans rådighet.
Men så, på kvällen, när jag satt i hans säng och pratade kom eftertänksamheten och frågan.
- Mamma, tror du att jag skadade den?
- Jag vet inte, svarade jag, men den kunde ju flyga i alla fall.
- Den var så vacker!

Och så fick vi tala om försvar och att när man vill skydda de sina som är under hot så gör man saker man aldrig annars skulle göra och att till och med lagen tillåter nödvärn för att få en våldssituation att upphöra.
Men i grunden vill vi ju inte skada någon, och det är fint.
Det är så det skall vara.
Och samtidigt vill vi inte att någon skall skada oss eller de våra, även att det ligger i deras natur.
Då får man försvara sig.