Rikedom

Hemma igen. 

I soffan. 

Mitt i kärleken. 

Min rikedom!

Religionsfrihet?

Idag är jag !

Jag är arg för att det verkar som att vi blott har partiell åsikts- och religionsfrihet i vårt land idag.

Jag blir arg för att det verkar som att journalister, de som ska bevaka samhällsmedborgarnas rättigheter, anser att någon med en icke politiskt korrekt åsikt eller trosuppfattning per automatik bör uteslutas ifrån olika positioner alldeles  oakttat deras kompetens.

Det kanske är lika bra att vi syr på en symbol på våra kläder, ett kors eller kanske en stjärna, så att vi inte riskerar att någon skulle begå misstaget att anställa oss, umgås med oss eller något liknande, utan att veya vår bakgrund. Vi är ju samma pack ändå, utan förmåga att tänka själva. 

Som sagt, jag är arg, och jag tar det personligt. Det gör dock inte Merith Wager.Så det kan ju vara intressant att läsa hennes syn på tillsättningen av ny arbetsmarknadsminister och därpå följande mediereaktion. Hon skriver inte i affekt, som jag.

 elahttp://meritwager.wordpress.com/2013/09/17/vemvilka-ar-de-sjalvutnamnda-asiktspoliserna-egentligen-som-tar-sig-ratten-att-forsoka-bestamma-vad-andra-manniskor-far-tanka-tycka-tro-och-saga-i-detta-land/

Avig och ambivalent

Jag är lite avig och ambivalent!

Jag ska fara till Göteborg imorgon, på Personalvetardagar. Just det är jätteroligt och något jag verkligen ser fram emot.

Men!

Det är just det där menet.

Det innebär nämligen att jag måste fara ifrån mina pojkar i en hel massa dagar.

Att jag måste bo på ett ensamt hotellrum, då min allra käraste syster, på den sidan landet helt har lämnat landet dessa dagar.

Så jag skämmer bort mina gossar lite extra mycket, steker pannkakor och serverar med mycket Drottningsylt, skjutsar dem när de egentligen kan cykla, tar extra lång tid med dem när de ska sova för att bara umgås.

Och packar min väska, lite avig och ambivalent.

Hennes frukost och Kulturnatten

Vi hade en lördag späckfull med aktiviteter.

Det började för min del vid tiotiden med att det var frukost för damer i kyrkan. Och med damer menas även flickor, tjejer, kvinnor, tanter etc. Vi var en bit över tvåhundra stycken som fick avnjuta en frukostbuffé, massa trevliga samtal och en helt förträfflig föreläsning av Cajsa Tengblad om Självbild. Sålunda en mycket bra start på dagen. 

När frukosten så var avslutad framåt ettsnåret, det är oöverträffat härligt med lååånga frukostar, så kom maken, sönerna och lånebarn in till kyrkan och plockade upp mig för vidare färd in till staden. Det var nämligen Kulturnatt! En av årets höjdpunkter i familjen. Det är så fantastiskt roligt att testa på sådant man tänkt att man ska göra en längre tid, sådant man aldrig tänkt på att man kan göra och en hel hoper andra saker. Ett av problemen med detta är dock att det bjuds 704 olika programpunkter och timmarna är allt för få.

Vi hann dock med en hel del roliga saker såsom att träffa ett skönt gäng Airsoftare. Vuxna män som lägger ned tiotusentals kronor på att leka krig och lajva i kombination. Det var ett antal väldigt tindrande ögon i vårt sällskap kan jag lova. Dock är det 18-årsgräns på dessa leksaker så gossarna fick nöja sig med att prova kamouflage. 

Bygga bårar och ha dragkamp med de lekglada och trevliga grönklädda männen.

Hela stan sjöd av sång, skratt och liv. Jazz på ena stället, country runt gathörnet, elektronisk musik i ett valv, linedance som samsas med en nyckelharpa och hårdrock på varsin stump av gatan.

Och så Kulningen!

En fascinerande upplevelse då några få människor stod utspridda runt ån mellan två broar och Kulade till varandra. Hur folk började stämma in, pröva sina röster och hur vackert det blev. Ett litet smakprov har jag här även om det inte kan mäta sig med verkligheten så ger det kanske ändå en uppfattning.

Lite spontandans här och var. Just här med stickgraffiti i bakgrunden.

Och så all denna goda mat. Det är ju finurligt när var och en kan hitta något efter sin smak för att sedan sammanstråla och äta tillsammans. Just Samosa var jag ensam om att Oha över, och det har sin egen historia, men det är som sagt en helt egen historia. Den var god den här också även om den inte nådde de Kenyanska höjderna.

Då programpunkterna var så många och viljorna lite olika på grund av ålder så delade vi på oss en stund. Maken och de äldre gossarna gick på Parkouruppvisning medan Yngste och jag tog en tur på en fikaflotte längs med ån. Yngste fick till och med styra vilket var förfärligt spännande, både för honom och för övriga passagerare.

På flotten satt vi sedan vid små cafébord och färdades stilla under broarna där arrangörerna ställt upp glasburkar med levande ljus i. Det var allt en härlig upplevelse.

Lite origamivikning fick vi också till och mycket, mycket mera. Då jag inte hade min kamera med utan blott mobilen sjönk bildkvalitén dramatiskt i takt med att dagens ljus försvann så återstoden av upplevelser får ni försöka föreställa er i fantasin.

Det är mörkt. Mellan Domkyrkan och slottet är en tornerbana upplyst av levande eldar. Banan är avgränsad med rep och i mitten en träbarriär. Sidorna fylls på med mer och mer folk, spända och förväntansfulla barn, spända och förväntansfulla spanjorer, lite stöddiga ungdomar som sett detta tusen gånger förut och berättar det högt och ljudligt men ändå är där, vuxna som i smyg också är ganska förväntansfulla. Lite spännande musik med mycket trummor ljuder över den månghövdade samlingen. Vi var där trettio minuter innan start så gossarna står precis vid repet ganska nära mitten. Deras fickor är laddade med brända mandlar för att de ska orka vänta. Och så brakar det loss. Musiken byts till Rammstein, speakerrösten vrålar ut riddarnamnen när de stormar fram för presentation, eldsprutarna gör verkligen sitt jobb ordentligt. Det är en show som heter duga. Hästar, konster, riddare och eld, massor av eld, slagsmål och mer konster i över en halvtimme. Pojkarna var helnöjda!

När detta var slut marscherade vi i rask takt upp till slottet för en upplevelse av helt annan art, en Symaskinskonsert. efter att ha köat i 25 minuter tillsammans med alldeles för många människor i ett alldeles för litet rum och med alldeles för få brända mandlar blev vi insläppta i ett ytterligare litet rum med konstverk utplacerade på golvet. Där fanns i princip inga stolar så det var bara att slå sig ned på golvet. Då vi hade de minsta besökarna med oss fick vi plats längst fram. Efter en stund kom en lite blyg man i jeanstunika in och satte sig vid en symaskin placerad på ett tygbeklätt bord, han knackade lite på symaskinen, spänningen steg, han slog på maskinen, nu satt alla förväntansfullt, han började sy i ett stort sammetssjok samtidigt som elektroniska ljud plingade ut i rummet. Yngste somnade. Mellan muttrade och jag hyschade. 

Konserten fortsatte på samma vis. Ärligt talat så gick nog detta oss en bit ovanför huvudet. Vi begrep nog inte alls grejen. 

När vi kom ut brast Mellan förtrytsamt ut: "Trodde han att han lurade oss eller?! Det fattar väl alla att han gömt en Ipad bakom duken med de där ljuden på. Det var ju inte symaskinen han spelade på ju!!!"

Vi brast ut i ett förlösande skratt som bar oss hela vägen nedför slottsbacken. Men alldeles oavsett om vi begrep oss på detta eller ej så enades vi om att vi nu definitivt var en upplevelse till rikare. En upplevelse vi aldrig fått om vi inte hade haft Kulturnatten i stan.

Subjekt istället för objekt

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Igår kväll lade jag upp planer för ett riktigt mys på fredagsmorgonen. Jag gjorde frukostbullar med tranbär och gojibär i som fick jäsa i kylen över natten. Så i morse klev maken upp i ottan och satte på ugnen, jag klev upp en stund därefter och gräddade bröden, dukade och gjorde i ordning.

När frukosten var klar visade sig köket vara ekande tomt. Det var bara jag där. Efter ett tag droppade den ena efter den andra in, satte sig och åt, trötta, tysta och helt utan att kommentera mina ansträngningar.

Det kändes snopet!

Då kan man välja att bli sur över otacksamma och bortskämda ungar. Vilket jag primärt drogs till.

Eller så kan man njuta av att barnen är så vana vid att bli omhändertagna att det inte är en sensation när det händer samt att vi trots allt satt där tillsammans. Vilket jag bestämde mig för att göra. Hade jag blivit sur och givit luft åt det så hade morgonen garanterat blivit förstörd. Nu kunde vi ända skaka av oss morgontröttheten någorlunda, allt eftersom, i en helt okej start på dagen.

Och jag fick lite positiva kommentarer efter ett tag, när de piggnat till lite och när Yngste fått pilla av alla läskiga frön. Vilket gladde mig.

Tänk att man till stor del har möjligheten att styra sina reaktioner, att vara ett subjekt, inte ett objekt i sin egen vardag. Det är något att öva på allt mer. Något att ta till vara.

Efterlängtat blomsterinköp med charm

Idag for jag den där vägen jag planerade att fara i söndags men som inte blev av. Så detta fick bli min dag för blomsterinköp istället. Jag vet inte vem som odlar dem men hinken står där så troget vid vägkanten varje sensommar ända fram tills frosten slår till. Betalningen får man lägga i en rostig konservburk bredvid, utan lock. Och med det priset kan man kosta på sig två buketter tyckte jag, i synnerhet som jag inte köpte någon i söndags.

Dylika ordningar gör det så där extra trevligt att bo lite på landet. 

Föräldramöte utan fika!

Här kommer ett litet tips till lärare:

Se till att det finns fika på föräldramöten.

Varför?

Jo, det skall jag berätta.

1. Det är socialt. 

Föräldrarna sitter inte bara och stirrar i varandras nackar ivrigt funderande på vem som är förälder till vilket barn istället för att lägga fullt fokus på vad du säger. En relation underlättar även vidare samarbete om det skulle behövas under läsårets gång.

2. Det är trevligt. 

Föräldramötet blir något positivt och trevligt inte bara informationsgivande. Detta leder mer sannolikt till ett trevligare samtal om det som rör barnets vardag i skolan även hemma. Föräldrarna kan hänvisa till något positivt Xerxes mamma sa vid fikat. Detta torde skapa ett sammanhang för barnet och bidra till att knyta samman barnets olika världar. Istället för att haka upp mig på alla de där galna regelförslagen Xerxes mamma föreslog utan att jag höll med det minsta. Hade vi fikat ihop hade vi haft en början till relation och förhoppningsvis ett större uns av förståelse för varandras perspektiv.

3. Det är gott. 

Goda saker får oss att må bra. Det ger oss något att samtala om och föräldrarna får dela en positiv upplevelse vilket underlättar när det skall ringas, samlas in eller ordnas diverse saker.

Finns det då något negativt med fika på föräldramöte?

1. Det tar lite extra tid.

Ja, men det är det väl värt beaktat ovanstående. Sannolikt sparar det tid i längden.

2. Måste jag baka?

Det borde ingå i skolans budget att köpa en vetelängd eller två. Jag tror att skolan i långa loppet skulle tjäna in de kronorna på ovanstående positiva effekter.

3. Man ökar i vikt

Det är ju inte föräldramöte så förskräckligt ofta precis.

Mitt råd lyder således: 

Mer fika på föräldramöten!