Vi gick till skogs Yngste, A och jag för att plocka blåbär och vilken glädje det är att leta just blåbär i år, många och stora står de bara där och väntar på att få bli plockade. Jag fann en lämplig sten omgiven av blåbärsris i alldeles lagom höjd och slog mig ned på den. Strax märkte jag dock ett bett i nacken och så ett till och ett på ryggen. raskt skuttade jag upp och frågade Yngste om han såg något.
-Mamma, hela ryggen är full av myror! utbrast han skräckfyllt.
Vi kan väl säga som så här att det är ju skönt att det inte precis är pintjockt med folk ute i skogen för jag var ur kläderna snabbare än någon av oss trodde var möjligt och stod där som en galning och viftade med de nyss urhoppade plaggen, vilket i och för sig var ett effektivt sätt att bli av med de små rackarna.
I övrigt var turen lyckosam och vi kom hem med både blåbär, hallon och en kasse kantareller.
Yngste kokte egen sylt på den deciliter han själv plockat och han var mycket nöjd med resultatet.
Dagen därefter for vi på utflykt till Villa Lundberg, keramik och café, ett riktigt härligt ställe med gott fika till bra priser, inte nudda marken bana för barnen och vacker keramik. Ett besök kan varmt rekommenderas.
Jag kom hem med en form och en skål och tur var väl det med tanke på att vi behövde något att tillreda alla kantareller i. Det blev en paj med just kantareller och västerbottenost i, den gick inte av för hackor. Och salladen innehöll bara egenodlade grönsaker vilket är en lycka i sig.
På detta vis besparas hushållskassan en hel massa utlägg.
Det blev en skön stund i aftonsolen med goda vänner och god mat.
En sådan där kväll att stoppa i minnesbanken.
*gilla* på den :)
SvaraRaderaDet är skönt att fylla på i minnesbanken och blåbär och fina vänner är härligt att ha tillgång till. Myror ska hålla sig på sin kant.
SvaraRaderaÅh vad mysigt! :-D
SvaraRaderaMums vad gott med kantareller och blåbär!
SvaraRaderaHa det fint!
Söta du Hanna! Jag kan se dig framför mig där du hoppar kråka och viftar hejvilt! :)
SvaraRaderaDu har min fulla förståelse, för det är allt annat än roligt att sätta sig mitt bland myrorna.
I år bidrar naturen välvilligt till att spara på slantarna i plånboken. Mängder av bär och svampar delas generöst med sig till dem som bara vill ta för sig av livets goda.
Tänk! Jag har aldrig bakat en kantarellpaj ännu i mitt liv. Men i år ska det bli av och nu när det finns så mycket svamp i markerna så blir det kanske så mycket över att jag kan ha lite kantarellpaj även i kaféet.
Ha det bra-kram!