Katt

Äldste frågade så fint vid frukosten i morse om jag kunde tänka mig att köra honom till Fäboden för inhandling av hönsmat under dagen.

Jag lovade att klämma in det mellan dagens stallkörningar.

När vi nästan är framme så slinker det lite tyst ur gossen:

- Jag ska hämta en katt också.

- En katt!!!!, utbrast jag

- Ja, och nu kan jag inte säga nej, vi byter den mot tuppen.

-Mot tuppen! Han är ju inte ens med!!!

-Nej, jag glömde honom,

Erkännas skall att jag blev ganska upprörd. Vi är ju trots allt allergiska mot katt både jag och Yngste, för att inte tala om mormor.

Men med argumentationen att kattskrället var uppväxt utekatt och redan duktig på att fånga möss och att hon skulle bo i hönshuset samt det absurda och lätt komiska i situationen fick mig att mjukna något.

För att blidka mig ytterligare gav Äldste henne namnet Skrället, vilket var precis vad jag kallat henne sedan jag fått denna omvälvande nyhet.

När jag väl fick se Skrället kunde jag inte helt stå emot för hon är en synnerligen söt lite katt. Även att hon är ett skrälle. Vi ger det en månad och ser om det fungerar med hälsan.

Så här har letats fram både filtar och kuddar, matskålar och låda så att hon ska känna sig lite hemma där ute i det i övrigt tomma men nya hönshuset. 

Liten krake.