Våfflor i natten

Tidigt, tidigt igår morse kom Yngste nedskuttande för trappan, in i vårt rum och ned emellan maken och mig. Han lirkade in sin fortfarande runda arm under min nacke och virade den andra om mina axlar, lade sin kind emot min och sade med sin allra lenaste röst:

"Mamma, kan vi äta våfflor någon gång? Snart!"

"Mmmm" fick han till svar.

Det är lite av ett mysterium för mig hur just våfflor kan vara det första man tänker på när morgonen randas, men det är inte allt man begriper här i världen. Och något skall jag väl ha att grubbla över även fortsättningsvis.

Min ambition var verkligen att få till dessa våfflor under dagen, även sedan huvudet vaknat och därmed klarnat. Läget var nämligen sådant att i kylskåpet befann sig två öppnade paket med sur grädde. Och vad lämpar sig då bättre än att göra just våfflor?!

Dock rann timmarna förbi alltför snabbt och vi hade mycket för oss, tvätt som skulle tvättas, hängas och vikas, böcker som skulle läsas, flottar som skulle byggas, spel som skulle spelas och goda vänner att umgås med, så det blev inga våfflor igår. 

Denna dagen som idag är fortsatte i samma stil men då vi brottats färdigt med hallonbuskarna, det blir så välsignat med hallon i år, så tyckte jag ändå att det var dags att uppfylla mitt löfte den sena timman till trots.

Familjen fick i uppgift att göra mysigt ute på gräsmattan och jag gräddade våfflor för glatta livet för att så servera dem strax efter tio på aftonen.

Det är allt bra mysigt med dessa härliga sommarnätter. Lite ljumsvala och i sällskap med den härligaste av familjer som ligger där utspridda på filtar, fårskinn och gamla överkast, pratandes och skrattandes, visandes klipp på sina telefoner och spelandes Uno i den månklara skymningen.

De lät sig väl smaka av våffelhögen. Det märks i sanning att mina gossar blir större i maten, i synnerhet när det bjuds något de verkligen gillar.

När magarna var mätta hamnade vi i horisontalt läge, en efter en, Igelkotten kom och ville smaka och vi såg de första fladdermössen för i år pila strax ovanför våra huvuden. Och vi fick vara där tillsammans medan världen runt omkring stillnade alltmer.

Även vissa av oss stillnade alltmer. 

Våffelhistorien fick således både sin början och sitt slut med Yngste i min famn.