Stor begivenhet

Denna helgen har en stor begivenhet gått av stapeln. Yngste har haft sitt släktkalas, sin kommande sexårsdag till ära. Vi förlade denna händelse lite tidigare för att så många nära och kära som möjligt skulle kunna närvara.

Det är dock förskräckligt jobbigt att vakna 06:35 en lördag och inse att det är jättelångt till klockan 13:30 på söndagen! Och allt man vill är att blåsa ballonger. Så då får helt enkelt kalasförberedelserna börja.

Pom pom är roligt att göra, och ganska enkelt. Och fint blir det. Det är en sådan bra syssla att göra när det inte finns något annat att ta till för tillfället och man ändå vill förbereda kalaset. 

Därav är nu vårt hem välfyllt av Pom pom i lagom ansiktshöjd på vuxna, både här och där. Men fint är det!

Kalasbordet var färdigdukat redan på lördagskvällen.

Med fina lyktor gjorda av höstlöv och hampasnöre som dekoration.

Så blev det då äntligen kalasdag!

Den egenhändigt komponerade menyn bestod av lasagne och en sallad gjord på enbart paprika och gurka, för det är det han tycker om i mer ordinära salladsblandningar.

På det en slurk kaffe och en liten mintchokladbit.

Medan paketöppningen tog plats!

Och därpå följande lek och bus för alla åldrar.

Tårtan var önskad som en kungakrona av min lillprins. Och i övrigt fikade vi vaniljmunkar, knäckflarn, hallonsnittar och bruna maränger då ugnen min vobblar lite i temperaturen och nu bestämde sig för att vara lite varmare än den borde ha varit. Så adjöss till den ursprungliga planen med vackert blåmarmorerade mintmaränger. Mint smakade de i och för sig ändå.

Hissad blev han naturligtvis också gossen. Sex gånger, en gång för vart år han förgyllt våra liv. Den fjärde så högt att han slog huvudet i taket. Men det tyckte han var så inhermulerligt roligt att bubbelskratt kvillrade fram en lång stund efteråt.

Tja, där var vår helg i korta drag.