Äppelprovning

Jag för ju sedan många år en ojämn kamp med rådjuren om huruvida mina äppelträd ska få ha bark eller inte. Juteväven jag satte runt dem förra hösten har fungerat väl. Mina motståndare kom då endast åt att beskära träden lite ytterligare men stammarna fick tack och lov vara som de var. Dock lider de små träden fortfarande av tidigare års härjningar och skördarna blir också därefter. I år har ett av tre träd burit frukt. Faktiskt hela två äpplen. Och av en sort som vi inte har en aning om vad det kan vara.

Saken är nämligen sådan att min Sörmlandsmoster gick en kurs i ympning. Hon förärade mig två av sina alster men lapparna med information om sort hade fallit bort, dock visste hon att de var av olika slag. Nu har rådjuren under årens lopp helt eliminerat det ena trädet men det andra har de inte lyckats med. Och det var detta, mitt skötebarn, som nu frambringade två allra vackraste röda äpplen, sina allra första.

Vi har gått där och kikat på dem, funderat när de måhända kan vara mogna. Och idag tyckte jag att det var dags att testa ett av dem i alla fall. Maken avrådde mig å det bestämdaste då han menade att de absolut inte kunde vara mogna ännu, det var nog antagligen vinteräpplen. Då jag frågade varför, svarade han, att småfåglarna flyger ovanför och kikar, sätter sig i trädet och undersöker äpplena för att sedan rata dem och flyga därifrån. Och pickar inte de på äpplena, då kan de bara inte vara mogna.

Jag var dock inte helt övertygad om denna teoris riktighet utan smet ut i kvällens mörker och vickade andäktigt av ett av de två, det lossnade så lätt, så lätt, gick sedan stolt in med mitt stora vackra äpple i handen. 

Vi är ganska många som har gått där förbi och spanat på äpplenas utveckling ifrån skira blommor, lyckan över att finna kart, deras framväxt och så nu, undrat när de ska vara mogma, hela sommaren. Så vi var några stycken som ville vara med och smaka.

Det var moget och det var fantastiskt gott!

Och vi har fortfarande inte den blekaste aning om vad det kan vara för sort.