Mos

Igår kokade jag äppelmos. Och jag försökte, vis av erfarenhet att ta det lite i omgångar för att undvika kaos. Entusiasmen har en stark tendens att ta över hos mig. Allt ska tas om hand, inget får förfaras.

I början av min moskarriär fick jag en säck äpplen av en vänlig människa. Med friskt mod plockade jag fram alla kastruller, hinkar och övriga kärl huset kunde uppbåda för att raskt sätta igång med att skära och rensa, alla äpplen. Det var många äpplen.

Att sedan koka dem lite lätt gick på löpande band och varvades effektivt med att passera de färdigkokade i assistenten. Saftgrytan på 25 liter fylldes, när den även lika rymliga safthinken började nå sina begränsningar kikade jag på de äpplen som var kvar och insåg att, det var många äpplen.

I mitt kök fanns vid detta laget inte mycket mer utrymme. Det stod bunkar, grytor och hinkar både högt och lågt. Och det snillrika system jag utformat i det tidigare skedet började så smått att krackelera. Moshinken var farligt nära att svämma över. Men bättre brödlös än rådlös! (Moslös var jag i alla fall inte) Mellan, som då var bebis, hade ju en badbalja! Den rymmer mycket! Snabbt som tanken handlade jag. Baljan behövde saneras, diskhon var för liten, ut med diskattiraljer i badrummet. Jag vet inte om den hade gått igenom livsmedelsverkets granskning men när maken kom hem var den full med äppelmos det var även saftgrytan och hinkar. Och köket var ett enda kaos. Men vi hade garanterat äppelmos så vi klarade oss hela den vintern.

Gårdagens projekt var betydligt mer sansat. Och Yngste, som nu varit med några gånger, intog position och matade ner äpplen från tråget ner i maskinen i precis rätt mängd och hastighet. Så länge han hade lust i alla fall.

Mostillverkningen blev riktigt trevligt denna gång, ganska långt från kaos.