Vi ska få en till familjemedlem till på fredag, en 15-årig gosse som ska bo hos oss tills livet i övrigt ordnar upp sig för honom. Och för att minska hans nervositet inför detta försökte jag idag sätta ihop en liten presentation, bestående av text och bild, av oss och vårt hem. Detta kändes som en förhållandevis enkel uppgift, bilder har jag och text kan jag skriva. Men så var det då detta att få ihop dem på ett presentabelt sätt.
När mellan kom hem från skolan fann han sin mor ganska nära att gå upp i beståndsdelar alternativt hiva ut datorn, då det naturligtvis måste vara den det är fel på när det inte fungerar. Tack och lov så är ett av Mellans stora intressen datorer, hans ringa ålder av nio år till trots. Lugnt föste han bort sin mor, meddelade att processen blev enklare att hantera i PowerPoint och ledde mig sedan snällt och lätt överseende igenom projektet. När vi närmade oss slutet sa han: Kan jag gå nu, det är tråkigt mamma? Motvilligt släppte jag iväg honom och kände att mina egna vingar bar, om än lite svajigt.
Jag har på något sätt trott att mor-sonrelationen skulle vara den omvända men jag har insett att på detta område får jag ödmjukt ta emot den hjälp som finns. Och jag vet att han i smyg gillar situationen även om han suckar lite åt mig!
Nu får vi bara hoppas att presentationen fyller sitt syfte och att Bonus kommer att trivas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!