Våra hönor är nyfiknare och mer rymningsbenägna än vad jag anser vara bra för dem. För att begränsa detta har vi åtskilliga gånger, på olika sätt, säkrat upp hönsgården. Mönstret är det samma varje gång, det fungerar några dagar och sedan hittar de små rackarna ett nytt sätt att ta sig ut i friheten på. Idag var en sådan dag! När jag kom hem mötes jag av tre lyckliga hönor, när jag blickade bortåt vägen såg jag ytterligare två, som faktiskt på kommandot "Hem!", vaggade mig till mötes.
Sociala som de är kacklade de glatt åt att sällskap kommit hem och följde mig hack i hälarna tills något betydlligt mer spännande dök upp.
En skottkärra!
Först hoppade en upp, sedan en till och så fortsatte det tills nyfikenheten övermannade även den sjätte. Vid hennes skutt blev skottkärran så snedbelastad att den, med buller och bång, valt. Lite elak kände jag mig, men det såg oerhört roligt ut när de flaxande och i panik, kacklande rusade huller om buller åt alla håll som gick att uppbåda, för att hitta säkra gömställen. Dock dröjde det inte allt för länge innan de insåg att den där skramlande tingesten inte förföljde dem utan de åter vågade sig fram.
Och inte verkar de ha tagit någon större skada av erfarenheten för vår konstanta maktkamp gällande huruvida hönor får vara inomhus eller inte, är återupptagen med samma envishet som vanligt. Våra meningar går tvärt emot varandra på den punkten kan jag meddela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!