Lyx

Nu har jag lyxar till livet lite. När man kokar kaffe, som jag gör, alltså inte brygger, så kan man i vanliga matbutiker välja mellan de olika smakerna kok och ... kok. Det är alltså tur att kok är så gott för annars kanske risken att tröttna skulle uppstå.

Hur som helst så var jag inne i en thébutik häromdagen och som i många andra thébutiker sålde de även nymalt kaffe i olika skojiga rostningar och varianter. Det har nog aldrig tidigare slagit mig att de skulle kunna mala så att det passar min lilla kokare, men denna gång dök tanken ändock upp och jag frågade. Och visst var det möjligt. Damen och jag hade ett långt trevligt samtal om allt från personliga kaffeupplevelser till rostningar och bönors ursprung. Tänk vad jag oförhappandes blev klokare inom detta område, och dessutom fick jag veta att när man provar kaffe så, just det, kokar man det, för det är då bönan släpper ifrån sig maximalt med aromer. Det var roligt att veta tyckte jag och kanske svaret på varför jag inte tröttnar trots det klena variationsutbudet.

Nu bar det sig inte bättre än att jag slog till på ett halvkilo innan jag frågat om priset, vilket i sin tur resulterade i en liten studs i mitt småländskt ekonomiska sinne. Men sagt är sagt så jag betalade och bar ändå väldigt nöjd hem min lilla påse och med den följde en himelsk doft. Drickas ska det göras på förmiddagen har jag bestämt, för morgontåren är inte värdig denna böna.