Ro för själen

Att vara i en stuga där vägens och vikens ändar möts. Där ingen el och inget vatten finns och därmed inga bakgrundsljud. Att koka sitt morgonkaffe på vedspisen och avnjuta det långsamt. Att se barnen läsa, bada och spela spel, allt i ett omedvetet lugnare tempo, helt utan alla skärmar. Att se maken guppa i ekan med ett metspö i hand försjunken i samtal med en son.

Allt det är frid och ro för själen!

Huvudstupa

Jag tror att Björktrastar har lägre IQ än fåglar generellt. Eller så har de dålig syn, varierad flygförmåga alternativt stor tro på att klara sig här i livet, även igenom fönsterglas. I vilket fall så får vi varje sommar ta reda på minst ett tiotal döda Björktrastar som ligger nedanför våra fönster. Det väcker således inte någon större uppmärksamhet längre att finna en död Björktrast utan det bemöts snarare med en lite trött suck.

Igår var det dock en stackare som rönte lite extra uppståndelse. Den måste ha flugit in i rutan för att sedan gjort helt om och landat huvudstupa i min zinkhink med pelargoner som står på farstubron. Det såg allt lite makabert dråpligt ut. Tala om kraschlandning!

Tupplur för tre

Vi for hem en stund idag, mitt på dagen, maken, Yngste och jag. 

Sängen lockade och vi gick och lade oss en stund på den för att vila och tänk vi slocknade.

En tupplur för tre helt oförhappandes, när hände det senast?

Mansbukett

Denna vecka är det konferens i vår kyrka, faktiskt årets största händelse i församlingen. Det innebär att ca 15-20000 människor samlas för att tillsammans prisa Jesus, lyssna till undervisning, fika, åka karusell, hoppa hoppborg, träffa nya och gamla vänner och bekantar och mycket mer.

För oss innebär det långa roliga dagar. Med systerbarnen här så täcker vi in alla kategorier ifrån små barn, mellanstora barn och ungdomar till vuxna, detta får som resultat att någon har aktiviteter precis hela dagen. Och jag står i ett cafeteriatält och försöker förse människor med mat under dagarna. 

På grund av detta så kommer antagligen inte blogginläggen bli så bildtäta dessa dagar eftersom jag inte springer omkring med kameran som annars. Men jag har tagit bilder på min vackra familj, tänk vilken lyx att vara omgiven av så många stiliga män, eller mannagryn en del av dem. 

En riktig kärleksbukett!

Jag tycker de är finast i världen!

Våfflor i natten

Tidigt, tidigt igår morse kom Yngste nedskuttande för trappan, in i vårt rum och ned emellan maken och mig. Han lirkade in sin fortfarande runda arm under min nacke och virade den andra om mina axlar, lade sin kind emot min och sade med sin allra lenaste röst:

"Mamma, kan vi äta våfflor någon gång? Snart!"

"Mmmm" fick han till svar.

Det är lite av ett mysterium för mig hur just våfflor kan vara det första man tänker på när morgonen randas, men det är inte allt man begriper här i världen. Och något skall jag väl ha att grubbla över även fortsättningsvis.

Min ambition var verkligen att få till dessa våfflor under dagen, även sedan huvudet vaknat och därmed klarnat. Läget var nämligen sådant att i kylskåpet befann sig två öppnade paket med sur grädde. Och vad lämpar sig då bättre än att göra just våfflor?!

Dock rann timmarna förbi alltför snabbt och vi hade mycket för oss, tvätt som skulle tvättas, hängas och vikas, böcker som skulle läsas, flottar som skulle byggas, spel som skulle spelas och goda vänner att umgås med, så det blev inga våfflor igår. 

Denna dagen som idag är fortsatte i samma stil men då vi brottats färdigt med hallonbuskarna, det blir så välsignat med hallon i år, så tyckte jag ändå att det var dags att uppfylla mitt löfte den sena timman till trots.

Familjen fick i uppgift att göra mysigt ute på gräsmattan och jag gräddade våfflor för glatta livet för att så servera dem strax efter tio på aftonen.

Det är allt bra mysigt med dessa härliga sommarnätter. Lite ljumsvala och i sällskap med den härligaste av familjer som ligger där utspridda på filtar, fårskinn och gamla överkast, pratandes och skrattandes, visandes klipp på sina telefoner och spelandes Uno i den månklara skymningen.

De lät sig väl smaka av våffelhögen. Det märks i sanning att mina gossar blir större i maten, i synnerhet när det bjuds något de verkligen gillar.

När magarna var mätta hamnade vi i horisontalt läge, en efter en, Igelkotten kom och ville smaka och vi såg de första fladdermössen för i år pila strax ovanför våra huvuden. Och vi fick vara där tillsammans medan världen runt omkring stillnade alltmer.

Även vissa av oss stillnade alltmer. 

Våffelhistorien fick således både sin början och sitt slut med Yngste i min famn.

Bilutflykt och Drömkök

Jag tror att jag har funnit mitt drömkök!

Tänk att ha sisådär en 5 meter vedspis att laga mat på! 

Med flera ugnar och vackra kopparkittlar.

Det vore väl lite av en dröm med ett stadigt bakbord med och tillhörande rejäl låda för diverse mått och formar.

Köket hade även en glassmaskin helt och totalt oberoende av om det fanns elektricitet eller ej.

Det finns dock ett krux i kråksången och det är att hela härligheten är en del av Lövstabruk. En gång i tiden Europas största  järnbruk, med stångjärn av bästa kvalité, fristad för calvinister, ett samhälle på flera tusen, vid sidan om det vanliga samhället, med skola för alla barn, fattiga som rika, flickor som pojkar, redan på 1600-talet. Men naturligtvis fullt av slit för människorna som arbetade i smedjorna, de som blev änkor och fick flytta till änkehuset, de som fick bära in all ved till de vackra vedspisarna, polera kopparn och veva glassmaskinen för herrskapets gäster. 

Dit for vi idag, denna lite svalare sommardag, för att vi så länge tänkt att det vore värt ett besök men vi inte tidigare tagit oss iväg.

Vi samtalade om detta, vid lunchen på brukets värdshus, om att vi kan drömma och fantisera om att få leva ett sådant tjusigt liv som levts i dylika herresäten men att den livsstilen i princip bygger på att det finns andra människor som får slita väldigt mycket för väldigt liten ersättning. Eller som Mellan sa, att man är så ruskigt rik att man har råd att betala alla som jobbar en bra lön. Vi har dock inte funderat färdigt omkring huruvida det senare är möjligt.

Herrgårdsvisningen var delvis dramatiserad vilket var lite roligt. Pojkarna är intresserade av historia och jag tycker de är duktiga på att placera in händelser i någorlunda rätt tid och med rätt samtida personer. Nu handlade mycket om 1700-tal och Linné och där har vi ju ett försprång då vi inte bor så långt ifrån hans tillhåll.

Lövstabruk är väl värt ett besök. Där fanns lite av varje så att alla hittar något intressant. Där fanns förutom herrgården med sina vackra miljöer och intressanta historia, mysiga caféer, vi hann besöka båda, Antik och Kuriosabtiker, en hel massa Konsthantverk 

och så Sven Nordquists Barnens Bruk där det gick att sysselsätta alla åldrar.

Således en trevlig utflykt i lugnt tempo i en så pass närhet av vårt hem att vi sällan tar oss tid för att semestra där, all skönhet och historia till trots.

Somrigt skönt och avslappnat

Här har jag legat nästan hela långa dagen och inte gjort mycket nytta alls faktiskt. Jag har bara haft semester, läst, umgåtts och njutit.

Lite besök har jag haft vid min filt. Både av den enögda igelkotthonan som alltid är hungrig nu när hon diar. Hon får så mycket ägg av oss att hon blivit ganska tam. Dessvärre är hon lite virrig, jag tror på grund av sitt enda öga, så man måste banka i marken för att inte få besök på filten, då vänder hon och lommar iväg åt ett annat håll.

Lilltuppen ville sova i en gran i natt och hur än Äldste försökte tala honom till rätta så var han egensinnig nog att stanna på den platsen. I förmiddags sökte han dock sällskap, innan de andra hönsen kommit ut för dagen.

Det är så mysigt att tillbringa dagen på en filt, jag tror faktiskt att om jag bara skulle få en sommardag skulle den utspela sig på en filt i trädgården med böcker, barn och fika. 

En stund ligger jag och läser alldeles för mig själv, efter ett tag börjar några spela spel bredvid och jag kan ligga och iaktta, njuta och delta lite vid sidan av. Sedan hämtar vi bullar och saft och Stora Emilboken och ligger ganska många på flera filtar runt omkring, myser och lyssnar och dricker jordgubbssaft med stora isklumpar i. Och jag får läsa högt på bredaste småländska och vi får skratta tillsammans vi som vill och de som vill får slumra en stund och vi får alla ha så där somrigt skönt och avslappnat.