Ett litet köksbord

I vårt nya hus är köket inte så stort. Än. Och vårt befintliga, stora härliga ekbord får i och för sig plats men då får inte vi plats runt omkring det. Detta har vållat oss en del huvudbry för det ju onekligen trevligt att kunna sitta tillsammans runt ett köksbord.

Så var mor, Äldste och jag på hantverksmarknad härförleden och på vägen hem passerar vi en kuriosabutik. Äldste utbrast i en önskan om att vi skulle stanna och svaga som vi är för gossen så gjorde vi det.

Varorna höll genomgående en hög standard och det fanns mycket fint. Bland annat ett kvadratiskt bord, på dryga metern, i valnöt och med benen i mitten, under själva bordet vilket gör att fler får plats runt, den något nätta storleken till trots. Det var med andra ord idealiskt för vårt nya kök.

Men jag antog att ett i princip felfritt valnötsbord ifrån 1800-talet kostar en hel del så jag nöjde mig med att beundra det. Det gjorde inte mamma! Hon gick på om att jag skulle höra mig för om priset och lydig som jag är gjorde jag så.

Det visade sig att mannen som rådde om stället hade öppet sista helgen för säsongen och desperat ville sälja så mycket som möjligt då hans bodar inte rymde allt som var i hans ägor. 1500kr kom vi överens om vilket jag är förskräckligt nöjd med. Och har det nu hållt i 200 år så ska det nog hålla längre än ett IKEA-bord för samma peng tror jag. 

Nu ser jag fram emot att vi, våra barn och andras barn kommer att trängas runt vårt lilla valnötsbord och lyssna till vedspisens hemtrevliga knaster medan vi äter och babblar och bubblar. Snart så!