Efter lite googlande beslöts att en temporär adoption skulle genomföras. Tydligen lämnar inte mamman ungarna så länge som en halvtimme, då söker sig istället ungarna iväg för att leta och så går det som oftast inte så bra.
De fick således följa med ut på landet. Här knatar de nu lite yrt omkring, äter ägg och larver och dricker vatten. De har fått en morgonrengöring med pensel och ljummet vatten och gonade därefter in sig ordentligt i famnen invirade i en handduk.
Kommunens stand-in för den ickebefintliga viltvårdaren verkar inte vara så intresserad så vi fortsätter väl vår spädkottsvård.
Så underbart att ni tar hand om kottarna. De kan inte få det bättre. Kram
SvaraRaderaÅh vad söta! Så bra gjort av er att ta hand om dem, jag hade gjort detsamma.
SvaraRaderaMen så himla spännande med flytt! Känns som att det var meningen att det skulle bli ert. Så mysigt med vedspis med. Glad för er skull!
Kram!
Jag hoppas de klarar sig. Håller tummarna
SvaraRaderaMen så mysigt :)
SvaraRaderaUnderbara småkottingar! Här får vi aldrig se dem så små, fastän vi vet att de finns...
SvaraRaderaMen våra kottemorsor visar dem först när de är nästan lika stora som de själva är. Vi pratade om det ikväll och nojsade lite grann på en av kottarna att de nog kunde visa dem lite grann i alla fall. För pannkakans skull om inte annat:)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera