Inatt har vi sovit många gånger. Det är jobbigt att vara i den lilla kroppen. Men han kämpar tappert på. Hans vilja syns allt mer och han vägrar gå med på vissa saker. En del blir som han vill och annat, när han inser att det är nödvändigt, tar han sig verkligen samma och gör det som krävs. Jag är imponerad av honom. För det är inte lätt att göra, när allt känns konstigt, huden gör ont, kroppen skakar och man måste lova att kissa i en flaska om katetern ska tas bort.
Han är en tapper liten krigare, upp-pallrad på Guds starka armar
SvaraRadera