lördag 5 november 2011

Trädgårdsstädning

Höststädning i trädgården är en årligt förekommande tillställning av varierad effektivitet. Vanligen brukar jag lagom hunnit få ut alla när det är dags att göra lunch, när alla sedan är ätna, disken undanröjd och jag faktiskt fått på mig rätt kläder och hunnit ut så är det strax kväll och tid för den förste att nattas. Lite överdrivet.

Denna gång räckte dagen dock till så bra, vilket ha slagit mig på sistone även i andra situationer. Det kan bero på att pojkarna börjar bli allt mer självgående, vilket är positivt samtidigt som behovet av mig då minskar och det känner jag mig definitivt inte odelat positiv till. Då jag inser att detta är en fråga jag kommer behandla allt mer framöver så jag släpper den för nu och njuter av en härlig dag i höstträdgården med familjen istället.

Grenar, plank, papper och allsköns annan bråte skulle eldas upp till alla potentiella pyromaners odelade förtjusning. Det var ingen som knotade när brännbart material skulle samlas samman.

Lite paus i kojan togs dock emellanåt, den stod ju så inbjudande där, som närmaste granne till elden.

Mellan satt på kojans takterrass och iakttog skådespelet.

Ann Iren och Yngste gjorde en storartad insats ifråga om lövräfsning vilket gladde hönorna då det var de som fick löven, att sprätta runt i, i hönsgården. För att göra det ännu roligare gömde barnen mat lite här och var däri åt dem.

Jag fortsatte min envisa kamp mot de likaledes envisa älgar och rådjur som tror att mina stackars träd är något slags buffébord.

 När det väl var dags för mat var dagens självklara lunchval naturligtvis grillad korv. De flesta med lite aska på, några lite kalla i mitten och några lite svarta här och var, men gemensamt för alla var att de var o, så goda. Så där som mat är utomhus.







Och efteråt bjöds på eldshow.

Nu är alla duschade, varmvattnet räckte nästan och det stora gänget är på ungdomskonferens med efterföljande konsert. Min uppgift är nu att koka mer gröt för framåt natten kommer de hem, de och storkusinen och hans kompisar och då går det nog åt att huset har något att traktera dem med.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!