onsdag 2 november 2011

Lovets lov!

Jag gillar höstlov!
Jag gillar faktiskt alla lov!
Jag gillar att få vara med pojkarna hela dagarna, att vi helt själva bestämmer över vår tid.
Jag gillar att göra utflykter, att få överraska.
Jag gillar att bara vara hemma och göra ingenting, tillsammans.
Jag gillar att vi kan umgås med vänner, hela dagen, från morgon till kväll.

Idag bar det av till Stockholm.


Sönerna studerar en fotoutställning i Stockholms Konserthus, om Kungsgatan 100 år, i väntan på dagens första begivenhet.











Begivenheten inleddes med en liten rundtur i detta hus samt en historisk bakgrund och beskrivning av verket vi strax därpå skulle få lyssna på.


 









Så var det då dags! Dags att få åhöra när de Kungliga Filharmonikerna repeterade "Våroffer". En upplevelse som närvarande upplevde helt olika, milt sagt, allt ifrån hänförelse till total tristess.



Lunchen intogs enligt önskemål på Pizza Hut som helt och totalt missat lektionen om att anpassa tillgångar något så när till efterfrågan. Att först behöva köa 20 minuter för att få plats, må vara hänt, men när sedan kön till varje pizzabit tar minst lika lång tid, och när de väl kommer med en pizza, så har den åtta bitar, vilket de på något sätt tror ska täcka den 20 man långa, allt mer irriterade köns, behov. Då har man missat något känns det som, eller så hoppas ägarna starkt på ett brödunder. Vi kom dock ut därifrån någorlunda mätta, men jag rekommenderar ingen att gå dit ensam vuxen med fyra pojkar i varierad ålder.


 Nästa anhalt var Nobelmuséet, mycket trevligt. De stora herrarna gick med på en guidad tur om Marie Curier medan jag och Yngste intog varm dryck och vilade benen. När de återkom stod experiment näst på dagordningen. De fick göra egen färgbas, av olika kemikalier och sedan med hjälp av färgpigment tillverka sina egna färger. Även detta mottogs med olika entusiasm, men majoriteten var väldigt engagerad.




Att sedan skapa ett konstverk utav den egna färgen var spännande och genererade omåttlig stolthet.



Dagen avlutades sedvanligt på Vetekatten. Alla andra, av modern givna förslag, röstades enhälligt ned. 
Räknas man som stammis om det alltid är samma café som besöks i en viss stad även om det är ungefär ett halvår mellan varven?
Om så, är mina barn stammisar just här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!