söndag 27 januari 2013

Blåklocka

När sönerna kom hem igen idag, framåt eftermiddagen, pilade Äldste raka vägen till hönshuset och återvände med tårar i ögonen. Blåklocka har varit hängig i några dagar och nu är var hon död. Låg där fridfullt, stilla i ett hörn under värmelampan, som om hon sov. 

Det är alltid sorgligt när en höna dör. Vi får sörja, tala med varandra om livet och döden och gråta, kramas och minnas. I just detta fall så har vi väldigt mycket att minnas och mycket att sakna. Blåklocka var nämligen Äldstes roligaste och mest påhittiga höna.



Hon var ytterst förtjust i att rymma och duktig på det var hon också. Hon var väldigt social och snäll, så pass att hon fick besöka både skola och dagis. Blåklocka var inte bara mästare på att bryta sig ut hon var även mästare på att bryta sig in.

Detta och många andra roliga anekdoter kommer att leva kvar. Så även fotspåren på våra lister som hon satte dit i hopp om att bli klappad av målaren.

Vintern är en hård årstid för hönor och pojkar.

7 kommentarer:

  1. Tråkigt...men en del av livet, man får prata och sörja. Vi kan inte ens sörja våra katter ordentligt, dom är bara borta och vi väntar än :( Och ang kommentaren på min blogg, tack :)Men du var för snabb, jag hann ju inte skriva texten :)

    SvaraRadera
  2. ÅÅÅÅ, vi som pratade om detta alldeles nyss, Hanna. Stackars A livet är orättvisst på många olika punkter ibland. Hoppas verkligen att alla de övriga hönor kommer att klara sig. Vem vet vad dom små kycklingarna är för några personligheter. Kanske finns det en ny blåklocka hos någon av dem.

    Många kramar
    Cattis

    SvaraRadera
  3. Åh, visst är det tufft varje gång! Och ett fint tillfälle att närma sig döden som är så nära hela tiden. Vilken härlig bild! Stora varma kramar!

    SvaraRadera
  4. Att mista en vän är alltid svårt, oavsett hur många ben vännen har eller om dess kropp är täckt av fjädrar. Blåklocka kan knappast ha kunnat önska sig ett bättre liv, och hon kommer för alltid att vara hågkommen. Det är inte alla hönor förunnat.

    Ta hand om varandra!

    Och trevligt att vara tillbaka här igen, ska läsa ikapp lite.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Så jobbigt att mista en vän.
    Men hon finns kvar i era minnen.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Åhh, vad himla sorgligt! Vilken fin vänskap mellan en pojke och en höna och vilken rolig höna som satte sina fotspår på listen, precis som i Hollywwod, en stjärna som hon var!

    KRAAAAMAR
    Petronella

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!