Räddande "Sommar i P1"

Jag lämnade vemodigt två igår. Det kändes i hjärtat att fara vägen upp med en vinkande, ljuslockig gosse, som blev allt mindre där i backspegeln. Jag har försäkrats om hans och hans broders väl idag, ihop med morföräldrar och kusiner, men ändå.

Där hemma väntade dock två andra kära!

Jag skulle bara färdas dit vilket visade sig bli en långdragen historia.

Om det berodde på att vi är ovana vid annat än sol och kör därefter eller på många semesterfirare med hemlängtan eller alla vägbyggen låter jag vara osagt men dessvärre var det ett flertal olyckor, tack och lov inga allvarligare vad jag kunnat efterforska, och därmed ett flertal köer. 

Mellan Jönköping och Gränna gick det i 10-20 km i timmen. I Östergötland flöt det på någorlunda för att sedan ta tvärstopp efter Norrköping. Därefter var det lite som att köra i tuggummi ända upp till Arlanda. Tur då att jag varit så förutseende och laddat ned ett flertal Sommarpratare i poddversion till min telefon. Jag puttrade fram där på vägen i sakta mak, lyssnandes på den ena efter den andra. Några underhållande, några som passerade ganska obemärkt förbi och några verkligt tankeväckande. 

Det är ett trevligt program, "Sommar i P1"! 

Mitt första minne av det är ifrån vår husvagn i min barndom. Husvagnen var utrustad med en radio, en ganska stor brun sak med förmåga att ta in P1 och P2. Om den stod rätt placerad och vädret stämde kunde man ibland även få in P3, men det hörde definitivt till ovanligheterna. Då, i min barndom, hade jag ännu inte funnit tjusningen i dessa två tillgängliga kanaler, jag fann "Ring så spelar vi" och Svensktoppen oändligt mycket mer underhållande då de spelade musik, till skillnad ifrån P1, och av en liten aning yngre datum än P2.

Familjen hade ankommit en campingplats en regnig semesterdag och medan föräldrarna styrde om med allt det som måste styras om när man ankommer en campingplats såg de det antagligen för gott att stuva in döttrarna i husvagnen under tiden. Dock med ordentliga förmaningar om att bara hålla sig i mitten av vagnen då stödhjulen ännu inte var nedvevade och justerade. Detta var ytterst ovanligt! I normala fall var det endast, och då menar jag endast, modern som fick anträda en husvagn utan nedvevade stödhjul, för att koka kaffe under ett stopp på resan.

Systern och jag kavade andäktigt in i husvagnen och satte oss försiktigt på varsin soffas yttersta kant. Men hur andäktigt det än var så blev det ganska snabbt lite långtråkigt att sitta där blickstilla och lite rädda för att husvagnen skulle tippa och ställa sig på ända. Efter en stund blev det faktiskt så långtråkigt att P1:s musiklösa sändningar framstod som ljuv förströelse. 

Lämpligt nog var radion monterad precis över den ena soffans yttersta kant och försiktigt, mycket försiktigt rörde jag mig tillräckligt mycket för att vrida om av- och påstängningsratten.

Döm om vår förvåning när hela husvagnen fylldes av musik! 

Musik ifrån P1!

Och sedan någon som pratade, och det på på ett lättsamt och ganska trevligt sätt och sedan mer musik.

Vi fortsatte att sitta som små ljus, om än mer uppkrupna i soffan, efter det att mor och far var klara med sina bestyr, och lyssnade hela programmet ut. 

Det var då jag blev fast! 

Sommar i P1 hör till sommaren för mig, liksom för så många andra, och jag hoppas att det kommer hålla på riktigt, riktigt länge till. Det skapar sommarstämning alldeles oavsett väder och så ger det så många inblickar jag aldrig annars fått. Utvecklingen att kunna ladda ned programmen är också finurligt, så behöver jag ju inte gå och gräma mig över att jag missat något.

Mina favoriter, av dem jag hitintills lyssnat på är nog Sarita Skagnes och Daniel Sachs men nog är det svårt att välja. Nu kommer jag att ligga och fundera över vilka jag borde skrivit här, när jag ska till att somna.