torsdag 27 juni 2013

Sannolikt livslång vänskap


Jag har inte bara suttit hemma ensam och eländig ätandes ost dessa dagar. Nej, något i min omvärld lockade ut mig ur melankolin.


Det var en gång, för ungefär 25 år sedan, en flicka som tillsammans med sin familj lämnade Smålands djupa trygga skogar för en långt mycket större stad i ett långt mycket plattare landskap. Hon kände sig mycket bortkommen i denna bussarnas, lägenheternas och gemensamma tvättstugornas stad. I skolan talade de annorlunda och betedde sig annorlunda, så mycket mer vuxet. De jämngamla flickorna sminkade sig och de lekte definitivt inte "Herre på täppan".


Det gick ett tag, och så började en utav de andra flickorna ta kontakt. Trots över en timmes bussresa mellan de bådas hem så hände det allt oftare att de åkte hem till varandra, att de sov över hos varandra. Efter ett knappt år flyttade flickans familj lite närmare kompisen och där visade det sig att det fanns fler potentiella vänner. 


Det var starten på en lång och trogen vänskap, fyra ganska olika flickor emellan. Men kanske just på grund av olikheter och kompletterande styrkor så finns vänskapen kvar.


När vi nu har blivit tanter och den av oss som är bosatt i LångtBortiStan, någonstans på andra sidan jorden, kom hem på semester, efter två och ett halvt år, var det inte svårt att åter hitta tråden. Vi behövde faktiskt inte ens leta, den bara fanns där. Har man delat tonårens alla glädjeämnen och vedermödor och fortsatt hänga ihop efter det är det inte mycket som kan skilja en åt. Jag vet att jag är privilegierad, och jag är så tacksam för dem. 


För övrigt så var vi i min kära väns hem just denna afton och om någon som gör hemreportage skulle bli förtjust i de amatörmässiga bilder jag tagit i hennes vackra hem så vet jag vem hon är. Det är en dröm att bara vara där, i varje detalj finns skönhet.


Att jag dessutom fick snusa bebis mest hela aftonen gjorde inte saken direkt sämre.

3 kommentarer:

  1. Vad spännande det var när jag direkt förstod att jag skulle få följa med på en speciell personlig livsresa. Smart att välja svartvita bilder. Gissar på att det var riktigt tufft att bryta upp för dig. Börja ett helt nytt liv på en främmande ort. Möta tjejer som var tuffare. Pratade konstigt osv. Jag har mer och mer insett att det kan vara en stor fördel att vara riktigt olika till sättet om man vill att vänskap/kontakter ska hålla genom åren. Ju äldre man blir ju mer värdesätter man gammal vänskap. Det är roligt att få nya kontakter men att återträffa de som kände en som liten är värt guld. Ofta kan man ta vid där man slutade sist. Blanda sort och smått. Allvar och skoj.
    Vilken gullig sistabild du bjöd oss på. Tack för ett fint inlägg med många bottnar.
    Kram från din "adoptivGubbe".

    SvaraRadera
  2. Verkligen en härlig berättelse kring er vänskap. Kul att träffas igen för att fortsätta där det bröts senast...
    Vilket vackert hem och en sån go liten bebbe.
    Ett värmande inlägg som gör en glad.
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
  3. Vilka vackra bilder och vacker inlägg :)

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!