tisdag 2 oktober 2012

Vardagens gåva

Jag hann hem i tid för att få söva Yngste. Det är härligt att få förmånen att läsa först Småländsk tjurfäktare sedan bibeln, be aftonbön och så kramas, mysa och prata om dagen som gått. Medan vi pratade så kom orden med allt längre och längre uppehåll emellan, för att sedan helt sina. Andetagen blev långsammare och den lilla kroppen slappnade av, liggandes i min famn.

Jag låg där bredvid, med näsan inborrad i lockarna och tänkte på vilken ynnest det är att ha förmånen att få vara mor. Att få vara närvarande när han somnar, min lille. Att få ha mina fina pojkar. Det är vardagliga saker som jag är så oerhört tacksam över. Det är livet.

5 kommentarer:

  1. Det är nog det finaste av allt det fina man får vara med om när man har barn. Att snusa i nacken på en snusande sovande raring:)

    SvaraRadera
  2. Visst känner man en sån oändlig tacksamhet över att man har sina/sitt barn. Den känslan är svår att sätta ord på. Man bara ler när man tänker på det :)

    Håller också med Pettas ovan - gosiga nackar är underbara!!

    Mvh
    Susanne

    SvaraRadera
  3. Det är verkligen en gåva. Det gäller att stanna upp och känna efter ibland! Kram!

    SvaraRadera
  4. Åh vad jag saknar det! Mina barn som små. Men nu är de stora och jag får inte natta dem längre. En flyktig kram godnatt som jag är glad över när de är 16 & 21. Varje kväll kramas vi godnatt. Vi har helt enkelt aldrig slutat med godnattkramen. Sluta aldrig med den även om de blir tonåringar. Kramen måste följa med. Den är så skön. Den har följt med som en vana hos oss. Gissa om jag uppskattar det. Gissa om barnen uppskattar det. Dottern som är 16 år vill fortfarande att vi kramar henne godnatt i hennes säng fast att hon festar loss med kompisar stunden innan. Vänta bara tills dina barn blir tonåringar. Det gäller att möta dem på halva vägen. Förbud tror jag bara får dem att bli värre.
    Nu har jag svävat ut ganska mycket men ändå...
    <3
    <3

    SvaraRadera
  5. Jag har inga barn, men blir berörd av det du skriver. Det låter så oerhört vackert och det är stort och rätt att du njuter av de små vardagliga stunderna - som kanske är de allra största. Kram

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!