Giftastankar

Att gå på bröllop är i sanning något fint. I synnerhet när det är människor man verkligen tycker om som står där framme i kyrkan och lovar varandra sin kärlek och trohet till livets slut.

Att leva i ett äktenskap är en förmån och en trygghet, att en annan människa lovat att älska mig varje dag. Även de dagar då det inte sprakar emellan oss, de dagar som inte är mina bästa. Att den människa som lovat detta är den man jag älskar, som jag får dela vardag och fest med, det är något att glädjas över.

Och nu har min lille kusin trätt in i det äkta ståndet, även han. De var så vackra, vigseln var så fin och jag önskar dem så mycket lycka som bara är möjligt, men också uthållighet i livets svackor, för det blir som oftast bättre igen.

Att mina tre finklädda pojkar skötte sig strålande i kyrkan är även det en fröjd. Till Yngstes lycka kunde han den unisona sången, då de sjungit den både på Kyrkans barntimmar och i skolan, och han stämde upp med full inlevelse.