måndag 2 juli 2012

Ödehus

Tänk vad ett annars så livfullt hus kan kännas öde. Tänk vad en efterlängtad ensamhet kan kännas tom.

Med maken på Gotland, Äldste och Yngste hos farmor och Mellan på läger så är jag blott allena här hemma. Av allt jag skulle göra har jag kanske gjort hälften.

Nu är det jag, min bok, kvällssolen och de sällskapstörstande hönsen för resten av kvällen.

3 kommentarer:

  1. Visst är det konstigt. Att en efterlängtad ensamhet kan kännas tom. Vackert uttryckt. Hoppas du får tid att njuta och ta hand om dig själv! Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja precis så är det, man längtar efter ensamheten mitt i kaoset, och sen när den kommer så blir det tomt

    SvaraRadera
  3. Ja visst är det konstigt hur det blir?!
    Hoppas du och hönorna har det toppen och att huset snart är fullt igen ;)
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!