torsdag 9 juli 2015

Pizza i Bagarstugans bakugn

Min kära, kära globetrotter till vän är på besök tillsammans med sin fina familj.
Eftersom Bagarstugan ännu inte är redo att hyras ut men ganska redo ändå så får de kampera i den.


När så middagsvalet föll på pizza var inte hjärnskuttet så långt till att börja fundera på om det skulle gå att grädda pizzorna i bakugnen. Det var min vän som slängde ur sig frågan och vi andra nappade direkt.


Som barn älskade jag att höra min mormor och farmor berätta om hur det var förr i tiden. Vi kunde sitta länge så tillsammans, i synnerhet mormor och jag, hon berättade och jag lyssnade. Ibland gick vi in på vinden till en gammal byrå full av minnessaker och "ärvde". Det var så jag kallade det som liten tös, när vi tittade på en sak och mormor berättade om den, för att sedan stoppa tillbaka den på sin plats. 


Men ärvde det gjorde jag. 
Jag ärvde min historia, härliga berättelser och en hel del kunskaper utan att jag märkte det. 
Så som till exempel hur man eldar i en bakugn. 
Det är häftigt att stå där vid ett jätteschabrak till ugn och ha en tanke, utifrån ett minne som jag inte ens har upplevt själv, om hur den skall hanteras, testa och se att det fungerar.


Min väns make var nog lika entusiastisk som jag och vi gräddade pizzor, som övriga i familjerna gjorde i ordning, på löpande band. Dock får väl erkännas att det löpande bandet gick ganska långsamt så vi åt mer eller mindre i skift till långt in på natten. Stämningen var hög och det var mjöl precis överallt.


De blev makalöst goda, pizzorna!
Och toppade dem det gjorde vi med oregano direkt ifrån trädgården.

8 kommentarer:

  1. Så kloka din mormor och farmor var som berättade och visade dig så mycket gammalt. Sånt är guld värt nu. Och så bra att du var intresserad och la det på minnet. Allt för mycket gammal kunskap bara försvinner bort annars, för det går inte att skriva ner exakt allting. Vissa saker måste berättas. Kan tänka mig att pizzorna blev något alldeles extra. Kram

    SvaraRadera
  2. Men fy sjutton var mysigt det där lät! :) Faktiskt både pizzabaket och "ärvandet". Älskade att höra min mammas historier om människorna bakom föremål vi hade hemma, många av dom har jag idag :)

    SvaraRadera
  3. Oh vad mysigt!!! Och det ser så gott ut!
    Visa gärna mer från bakstugan, är så roligt att se hur ni har det.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Mmmm, vad gott! Och vilken lyx!
    När vi är i England brukar vi äta på en pizzeria Cissis, just därför att de gräddar pizzorna i stenugn och det är sådär öppen eld och trivsamt gott!

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Å vad gott. Så häftigt med en alldeles egen bakugn. Kram.

    SvaraRadera
  6. Det blogginlägget tyckte jag om av flera orsaker. Helgkram Bosse

    SvaraRadera
  7. Åhhhh!!! Vad jag önskade att jag hade en sådan där ugn!! Smäller av, såå goda pizzor kan jag tänka mig. Och ert hus... Samma där... Smäller av!!!

    Kram kram
    Petronella

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!