måndag 6 juli 2015

Cykel

Jag har varit cykellös i en faslig massa år. Ja, faktiskt så många år att jag inte haft en cykel sedan vi bodde i stan, då den blev stulen utanför den lilla lägenhet vi då bodde i. Och det här var för väääldigt många år sedan. Så en cykel har stått på min önskelista ganska länge, dock inte så där särdeles, väldigt jättehögt upp på listan.


Men så är det ju di häringa ongarna! 
Mellan har många gånger önskat att vi ska ut och cykla ihop. Och han har frågat om jag inte ska skaffa mig en cykel ändå. Och allteftersom han önskat, och de andra också, så har jag sett bilden av oss på cykeltur ihop allt tydligare i mitt sinne. Och i samma takt har cykelns placering på önskelistan bubblat uppåt.

Så blev det då mors dag här i maj.
Och till min lycka kom ett jättepaket med lastbil.
Jättepaketet innehöll ... en byggsats! 
Som eventuellt kanske kunde bli en cykel.
Vi har allt gjort våra insatser lite till mans. Byggsatsen har stått i det rum som förra ägarna kallar salongen, vilket vi inte riktigt vant oss vid att kalla ett rum i vår egen boning för, och den som drabbats obetvinglig ohejdad skruvarlust har kunnat gå dit för att få sitt lystmäte mättat.


Och så blev den då slutligen ihopsatt ordentligt och vi gav oss ut på tur.
Det var lite vingligt så här efter 16-17 år men visst satt kunskapen där någonstans i ryggraden trots allt.
Vilken känsla det är att åter cykla efter så många cykellösa år.
Och på en cykel som så väl passar mig, en Stålhästen, och klädd i en sprakande glad klänning ifrån Gudrun Sjödén så kände jag att: 
Det här är ju så jag! 
Hur i allsinna dar har jag kunnat vara utan cykel så länge?
Och picknickkorgen kan jag så lämpligt spänna fast på min pakethållare där fram.
Sysselsättningen den här sommaren är härmed räddad!


PS. För er som så vänligt undrar över Äldstes mående så är han okej. Han for av en cross, flög en bit och fick in en pinne i vaden. I övrigt stukade han handleden och fick några törnar. Han kommer inte att få några bestående men men är sjukskriven några dagar ifrån målariarbetet hos sin mor.

I övrigt är han lite mallig för att doktorn sa: 
"De flesta hade nog ringt ambulansen för mindre."
Samt för att han kommer att få ett ärr på benet efter de fem stygnen.

Han är frustrerad över att gå här hemma och inte kunna arbeta, vilket han trivs med, och i sin frustration har han nu registrerat SE-nummer hos jordbruksverket samt intensifierat sin pågående övertalningskampanj hos fadern om att skaffa gris. Ds.

8 kommentarer:

  1. Grattis till fina cykeln, vad roligt att få sådär och inte ana det! Tror jag det att ni kommer att ha roligt i sommar.
    Vad roligt att du gillade bröllopets stil och arrangemang, så roligt att läsa :)
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Ja den är riktigt härlig att fara runt på.

      Radera
  2. Jag äger en cykel men cyklar nästan aldrig. Tyvärr. Men det kan nog bli av nu när barnen vill ut och cykla en runda.
    En gris, ja, jag håller med sonen där, det måste ni ju ha!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju inte lika enkelt när de är små men när de är självgående och cyklar mer än de går ändå så fungerar det fin fint.
      Även jag håller på sonen i denna fråga!

      Radera
  3. Välkommen till "cykelklubben". Det är en härlig värld fylld med möjligheter. Jag önskar er många trevliga familjeturer. Kram Bosse som alltid älskat att cykla. Hm! Inte i alla väder.

    SvaraRadera
  4. Låter härligt när du beskriver era kommande cykelturer och naturligtvis måste du ha en vacker orange klänning på dig då. Jag tror den hjälper till att hålla balansen. Era barn är verkligen företagsamma. Gris snart och vad kommer härnäst? Det måste vara underbart att ha möjlighet att förverkliga så många av sina drömmar. Kram

    SvaraRadera
  5. Att cykla kan vara mysigt när vädret är fint :)

    En gris :) får mig at tänka på min lillebror som önskade sig en gris när vi var barn...han fick en gris i födelsepresent och den blev rysligt tam och kunde hoppa högt..... den var väldigt personlig och rolig.

    SvaraRadera
  6. Märkligt hur en aldrig glömmer det där med att cykla. Härligt att åter ha en cykel och kunna susa fram. Vilken pärs sonen varit med om men skönt att han inte får några bestående men. Kramar Liza

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!