tisdag 15 oktober 2013

Blomma och bebisgos, omtanke och kärlek

Jag satt på kontoret och kände mig nedstämd.
Det blev fel med maken på morgonen.
En son höll på att bli sjuk och hade det inte varit för att jag själv hade legat sjuk hela veckan förut och att jag därmed kommit efter med jobbet hade han fått vara hemma med mig. Och jag avskyr, verkligen avskyr att jag gjorde den prioriteringen. Att omständigheterna kom emellan mig och min sons vård. Att jag lät det ske.
Att jag dessutom verkligen låg efter med arbetet underlättade inte heller min känsla. Samtidigt som jag inte lät detta märkas utåt. Jag stängde dörren till mitt kontor och satt där och betade av, tyst hoppandes att ingen just då skulle komma och knacka på.

Då plötsligt hördes bebisjoller. Något som verkligen inte hör till vanligheterna på kontoret. 
Min nyfikenhet väcktes en aning. 
Jag hörde hur jollrandet fortsatte ute i receptionen, så även ifrån förbipasserande vuxna.
Nyfikenheten tog överhand och jag kikade ut.

Där stod min Kära vän!
Med bebis på magen och en blomma i handen och orden:
"Jag tänkte att du behövde den här, som en liten uppmuntran!"

Det är då, och många andra gånger, jag är så oerhört tacksam för att få ha riktiga vänner.
Tack K!
Du räddade min dag!
Blomma och bebisgos, omtanke och kärlek!


11 kommentarer:

  1. Åh! Visste inte att det passade så bra! Stor kram och hopp om en fortsatt härlig vecka! /K

    SvaraRadera
  2. Hoppas att du hinner ikapp på jobbet och att sonen mår bättre. Det är svårt det där när man sitter själv med en massa arbete.
    När det gäller bebiesjoller är jag som du, jag kan vara hur trött som helst men när jag träffar småbarn blir jag alltid så otroligt glad.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Sådana vänner är guld värda.
    Kram.

    SvaraRadera
  4. När det blir som det behöver bli är en nåd.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vad fint i det hemska. Jag vet hur det känns och jag skickar stora kramar till dig! Det är inte lätt att få alla pusselbitar att passa ihop alla dagar. KRAM

    SvaraRadera
  6. Det är inte lätt alltid att få alla vardagsbitar på plats. Hur man än vrider på sig är rumpan bak. Nu fick du en solglimt där det som bäst behövdes. Kram

    SvaraRadera
  7. Riktiga vänner är sällsynta, och om man lyckas hitta en sån så är det bara att hålla fast!

    SvaraRadera
  8. Men åh vad fint. Hoppas resten av din dag fortsatte i samma stil. Kram.

    SvaraRadera
  9. Åh det är så jättejobbigt att gå hemifrån med ont i magen för att man vet med sig att man prioriterat fel... Ibland måste man, och som tur är har många barn möjligheten att få ha den andra föräldern hemma om inte den ena kan. Men det är jobbigt... Att dessutom kanske hinna bli osams på kuppen - nej, det var tur att det kom en liten bebis, vän och blomma som värmde ditt hjärta.
    Kram

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!