Förändringen skönjs

Jag ropar inte hej riktigt ännu men det kan vara så att TV 4s Sverges Yngsta Mästerkock kommer innebära en massiv förändring vid vårt matbord.

Vår yngste lille gosse, som för övrigt inte är så förskräckligt liten längre, har aldrig riktigt uppskattat det där med att sitta vid bordet en hel måltid. Han klättrar och ålar, springer iväg en sväng, står upp och så vidare. Det han gör minst är nog att sitta i stil med hur vuxna människor sitter på en stol. Kökssoffan är hans plats då han har lite mer svängrum där för sina övningar.

Sedan har vi detta med ätandet. Han kan älska en sak ena dagen för att tycka den är äcklig nästa dag. I perioder äter han bara kött, andra bara ris, pasta och potatis. Grönsaker äter han helst innan vi satt oss, då är de riktigt goda och eftertraktade till skillnad från hur de upplevs på tallriken.

Ja, vi har slappnat av lite mot hur vi var mot Äldste som betedde sig likadant i de åren. Bara de är pigga och glada och får i sig näring så är vi numer nöjda. Det jag kan påpeka är att jag gärna vill ha dem alla runt bordet när vi äter för gemenskapens skull.

Men så var det då det här med minikockarna. Yngste och jag har tittat på lite klipp och på något av programmen och så meddelade gossen i fredags att imorgon ämnade han minsann laga mat! Och han visste precis vilken meny. Vi sonderade frys och kyl och fann vad vi sökte så efter kosläppet satte vi igång. 

Yngste stod engagerad vid spisen hela tiden och jag stöttade lite i bakgrunden med receptläsning och lite tips när sådana efterfrågades. Gossen skalade potatis och gjorde mos, dubbelpanerade torsk, rörde ihop en räksås och kokade broccoli. Han dukade, med sugrör till alla, tände ljus och plockade in i diskmaskinen. 

Så gick han runt i huset, halvannan decimeter över golvet och bjöd till bords. Ögonen lös av stolthet när han presenterade sin mat och så även när han mottog allas lovord.

Och, hör och häpna, gossen satt som ett ljus, åt och konverserade, under hela måltiden!