måndag 17 augusti 2015

Tänk när vi är åttio...

Jag älskar nöjesfält!
Sköna bergochdalbanor och hisnande färder.
Jag tror att jag alltid har gjort det.

För väldigt länge sedan, när jag ansträngt mig så det knakat för att uppnå rätt längd och äntligen fick åka Loopen på Liseberg, fick min käre far ställa upp och åka i mitt sällskap. Det gjorde han gärna men när vi åter anträdde marken och jag omedelbart utbrast: 
-Igen!!! 
Så var han inte fullt lika villig.

Tack ock lov hade jag en lillasyster och med tiden växte även hon till sig i längd och det visade sig att hon hade samma kärlek som jag till nöjesfältens attraktioner. Många är de timmar som vi ränt runt på diverse stationära tivolin, bara stationära för vår far, av säkerhetsskäl.

Ett av de mest minnesvärda tillfällena var också på Liseberg den sommar jag var fjorton och min allra käraste syster var elva. Regnet stod som spö i backen och våra omtänksamma föräldrar försåg oss med varsin illgrön lång regnrock på en välutrustad bensinmack, därefter släppte de av oss och begav sig till torrare nöjen. Vi däremot sprang som skållade råttor mellan åken. Det var i princip ingen kö och vid flertalet tillfällen kunde inte bergochdalbanorna bromsa i rätt tid på grund av vätan och vi fick mycket nöjda åka ännu ett varv. Flumeriden for vi i om och om igen, det var ju som så att det inte spelade någon större roll om vätan kom ovan- eller underifrån. Sockervadd i Pariserhjulet var dock ingen bra idé upptäckte vi den hårda, eller rättare sagt den kladdiga, vägen.

Den aftonen hade vi biljetter till Grease med Pernilla Wahlgren och Lars Bethke i huvudrollerna. Sådana som vi är så utnyttjade vi var sekund och tog en sista tur precis innan det var dags att infinna sig på Lisebegsteatern och väl i kön såg vi oss lite diskret omkring och insåg att övriga teaterbesökare hade klätt upp sig och var riktigt tjusiga. Vi var faktiskt de enda vi kunde upptäcka som hade illgröna regnrockar, långa toviga och dyblöta testar på huvudet samt maskara på kinderna. 
Men vi hade väldans roligt!

Vid ett annat tillfälle, många år senare, när jag varit gravid eller nysnittad i en hel massa år för att sedan endast åka barnkaruseller, smet vi utan karlar och barn och bara åkte och åkte. Det hänger liksom i, år efter år trots att vi snart borde kunna räknas som mogna och förståndiga. Fast å andra sidan kan man ju vara mogen och förståndig och ha roligt också.


Så i torsdags var det så dags igen.
Dock fick makar och barn följa med denna gång, de har ju vuxit till sig och mäter över 140 cm hela skaran numer.

Och roligt har vi, så förskräckligt, systra mi och jag.
Och numer promenerar vi mellan attraktionerna, för det mesta.

Tänk när vi är åttio...

7 kommentarer:

  1. Så mysigt det låter när du skriver om din syster. En sån relation är guld värd. Ni kommer säkert att ha lika kul när ni är 80. Jag förstår däremot inte din begeistring över alla åkattraktioner. Jag blir yr bara av att titta på dem. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att jag får ha henne som syster och även att vi bor på varsin sida landet så träffas vi ganska ofta. Och så finns ju telefon.

      Radera
  2. Ni kommer garanterat att vara där då med. Vilket härligt blogginlägg du bjuder på. Hatten av för det. Jag har alltid älskat Liseberg och de läbbigaste attraktionerna. Precis som du skriver. Det är minst kö när det är sämre väder. Extra mysigt att läsa om dig och din lillasyster. Kram barnsliga Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt att få vara barnslig allt emellanåt!

      Radera
  3. En ljuvlig syn för mig är när du och din syster far på som troll med rullatorer mellan alla åken med handväskorna i högsta hugg. Man får aldrig ge upp, bara titta upp på berg och dalbanor eller åka med!

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då får ungdomarna passa sig! :)

      Radera
  4. Jag älskade också nöjesparker som barn, men tyvärr har det helt gått över. Det tror jag beror på att allt åkande samlar sig i kroppen och till sist blir jag mer eller mindre åksjuk eller åtminstone snurrig. Verkligen synd!

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!