Ja, nu var det då dags!
Vi har målat och fejat klart allt det där som nästan var klart. Allt det där som vi vant oss vid att det inte var just riktigt klart.
Vi har lytt stylistens råd och plockat bort alla mattor fast jag tycker golven ser så nakna ut utan dem.
Vårt hem, som vi trivs så bra i ska nu bli boning åt någon annan och jag hoppas att de kommer att få det lika bra här som vi har haft. Att andra barn kommer att leka i rummen, gunga i gungan, klättra i träden och ränna i skogen.
Att någon annan kommer att ha lika stor glädje av den breda spisen och den stora ugnen.
Visst kommer vi sakna vårt hus lite grann, åka förbi ibland och minnas, men mest tänka tillbaka på det med ljusa minnen. Det vi kommer att sakna är flera av våra härliga grannar men tack och lov flyttar vi ju inte särskilt långt bort så vi har ju alla möjligheter att fortsätta umgås.
