Matsvinn

Jag är en aning ambivalent inför vissa av våra livsmedelslagar här i landet. Idag när jag hämtade Yngste på dagis var papperskorgen överfylld med bröd, gossen frågade om han fick ta hem det till hönorna vilket han fick. Sedan följde ett samtal med hans fina fröknar där det framkom att det absolut inte var något fel på brödet, inte tillstymelse mögel eller dylikt, men bäst före datumet var passerat och då får de inte servera det. 

Jag kan förstå tanken bakom, och att man inte ska riskera att servera dålig mat till telningarna men samtidigt att slänga fullgod mat när miljön är som den är, när människor till och med i vårt land inte har tillräckligt med mat för att äta sig mätta varje dag. Det känns inte på något sätt vare sig rätt eller etiskt. Dock blev hönorna väldigt glada och lite bättre kändes det, både för fröknarna och mig, att de fick brödet än att det gick rakt i komposten. 

Pumpamos och torsk

För ett tag sedan, när många kära människor i min omgivning började med LCHF fick jag söka sådana recept för att få äran att bjuda dem på mat och på så vis umgås med dem. Jag hittade ett, Ingefärs- och viltlöksdoftande torsk med pumpamos, som var så gott att det fick följa med även i fortsättningen. Det är ett sådant där bra recept där man kan slänga i lite av varje, som inte är så noga, men ändå blir så gott. Sådana gillar jag! Jag tänkte beskriva hur jag gjorde just idag men det finns som sagt utrymme för stor konstnärlig frihet. 

Utifrån mitt sätt att skriva recept på så kan vi nog alla sluta oss till att jag aldrig kommer att producera någon kokbok och skulle det mot förmodan inträffa så får den nog heta På en höft för det är så jag mest lagar mat.

Ingefärs- och vitlöksdoftande torsk med pumpamos

Sätt ugnen på 225 grader

 600- 1000 g Butternutpumpa

Skär i bitar, kärna ur och skala med kniv

Lägg bitarna i en ugnsfast form, ringla över olivolja, salta och peppra

600-800 g torsk, block eller färsk eller annan vit fisk

Lägg i en smord ugnsfast form

Salta och peppra

4-6 scharlottenlökar

2 vitlöksklyftor

Hacka fint och smält i olja

Tillsätt

2 tsk ingefära eller färsk riven

Låt fräsa med en stund

Tillsätt

Krossade tomater, tomater, körsbärstomater enskilt eller kombinerat

Jag hade en burk krossade tomater och en ask körsbärstomater som fick koka sönder

(Här någonstans kan det vara lämpligt att stoppa in pumpan i ugnen, ca 30 minuter, stick bitarna för att känna när de är mjuka)

Låt puttra

Smaka av med salt och peppar

Häll tomatsåsen över fisken och stoppa in även den formen i ugnen ca 15 minuter för tinad fisk

När pumpan är mjuk tillsätt

en burk Creme fraiche

salt, peppar, dill, chili efter behag

Om något grönt önskas ihop med det gula och röda, så passar lite uppfräst spenat kryddat med muskot bra.

Färg

Tänk vad lite färg effektivt piggar upp ett annars ganska tråkigt badrum och gör det så mycket mer ombonat och trivsamt. För att få maximal effekt krävs dock ett visst tunnelseende så andra, mindre mysiga, delar utestängs från perceptionen. 

Otur i turen

Det finns somliga dagar och det finns somliga dagar.

Igår var en mycket bra dag, en sådan dag där allt går i lås och livet flyter fram precis enligt plan. Det var en sådan dag på morgonen, det var en sådan dag på förmiddagen, det var en sådan dag på eftermiddagen. Livet flöt på i samma trevliga stil då jag och de två yngre uträttade några ärenden på stan. Jag dristade mig till och med att uttrycka detta högt till mitt sällskap precis när vi skulle gå in i mataffären för att efter det åka hem och mysa.

Inne på affären gick det också bra, vi betalade, packade våra varor, körde ut vagnen i snöglopet, jag stack ned handen i väskan för att ta upp nyckeln ... Där var ingen nyckel!
Jag letade igenom hela väskan och alla fickor, ingen nyckel. Jag gjorde om proceduren med samma ynkliga resultat. Vad gör man? Ponera att någon oärlig person hittar min nyckel, det är då tämligen enkelt att blippa runt lite för att se vilken bil som responderar och i samma stund skulle jag vara av med bilen. Följaktligen blev första åtgärden att inte släppa bilen med blicken. Mellan kilade raskt in till kassan för att fråga om de fått in någon nyckel. Negativt. Jag gick in i butiken, följde vår tidigare rutt nu i en betydligt lägre höjd över havet än tidigare. Även jag talade med den mycket tillmötesgående personalen som tog mitt namn och nummer samt beskrivning på nyckeln. Jag återvände till mina duktiga gossar som vaktade bil och mat ifrån entrén. En ytterligare genomgång av väskan utfördes och en bieffekt av denna prekära situation var att min väska blev tömd på alla märkliga ting som av någon oförklarlig anledning tenderar att dras till, och bosätta sig just i min väska. Fortfarande ingen nyckel.

Jag ringde, mycket ynklig, maken mest för att informera om läget då han befann sig många långa mil från hemmet och inte väntades hem förrän i slutet av helgen. Sedan ringde jag min far, med större hopp då jag inte hade någon kunskap om hans position, den var dock i luften, någonstans över vårt avlånga land, så ingen hjälp gick att få därifrån. Jag ringde min mor, hon befann sig inte heller på orten men kunde komma två och en halv timme senare.

Där står jag med två barn väldigt inställda på myskväll, och då var det inte myskväll på en liten sylta i direkt anslutning till livsmedelsaffären de hade i åtanke, spanande ut genom fönstret på vår låsta bil för att se så att ingen tar den, två mil ifrån hemmets lugna vrå. När jag står där och begrundar vår till synes hopplösa situation ringer maken med det briljanta förslaget att jag ska undersöka min julklapp! Det kan ju låta irrelevant i sammanhanget men då mina kära föräldrar fått rädda mig från liknande situationer ett antal gånger och lika många gånger upplevt frustration då de varit förhindrade att bistå  på grund av att vi varit på olika ställen, så fick jag en assistansförsäkring av dem i julklapp. Har ni hört vilken briljant present? Hoppet steg raskt i bröstet och jag skulle precis till att ringa när Mellan, som ägnat tiden åt att gå runt i butiken och leta och leta, resolut tog tag i min väska och tvivlande frågade "Har du tittat noga, i ALLA fack?". Han fick överta väskundersökningen medan jag ringde. Systematisk som han är gick han grundligt tillväga, vilket jag tyckt att även jag gjort, lyfte ut sak för sak, böjde, bände, öppnade och vred på allt. Lagom när jag fått svar i telefonen håller han triumferande upp NYCKELN! Jag tackade snabbt för mig, avslutad samtalet och lade på. Jodå, det var verkligen vår nyckel han hittat. Helt befriad från eventuella pinsamhetskänslor hade han ogenerat utsatt även de bindor som låg i väskan för samma undersökning som alla andra saker och inuti, inne i det där gröna, vikta höljet, i helt fel fack på väskan, där hade den rackarns nyckeln legat och gömt sig hela tiden. Turen hade kommit åter!

Mellan blev strax utnämnd till dagens hjälte. Alla oroliga släktingar blev snabbt lugnade. Och vi for hem till vårt varma, goa hus lite på landet för att inta den efterlängtade sushin med chokladpudding och kvällens Wii-spel. (Yngstes val rakt igenom)

Överumplad

Mellan är och har alltid varit fenomenal på att snappa upp ord och uttryck och sätta in dem i rätt sammanhang. Nu har ha gjort det igen. Vi satt i bilen på väg till en affär som han önskat besöka. Gatan vi färdades på har begåvats med den odefinierade nyheten "gånghastighet", som för övrigt kostar 2000:- att överträda enligt vittne,   vi krypkörde med andra ord. Mellan muttrade lite över hastigheten och sade något i stil med att "Jag skulle kunna GÅ fortare!" Varpå jag svarar att det kunde vara en god idé då hans ärende då troligen skulle vara uträttat ungefär samtidigt som vårt fordon var jämsides med den aktuella butiken. Mumlande, mer till sig själv än till oss, säger han "Tyst min mun så får du socker." Gossen är tio år. Vi brast ut i fnitter båda två som sedan ledde vidare till ett härligt gemensamt skratt. 

Han åkte bil hela vägen till butiken och vi stod snällt utanför och väntade tills han var klar.

Äppel- och russinbröd

Här kommer ytterligare ett fantastiskt bröd. Så gott att vi alla hittar på anledningar att äta smörgås flera gånger under hela dagen. Till exempel är en kopp kaffe med grannfrun ett väldigt gott skäl att bjuda på mackfika.

Här kom russinen från russinjästen till användning, tilltalande då så lite som möjligt får förfaras. Den alkohol som finns i russinen försvinner under gräddningen av brödet. Om man inte har sådan russin att tillgå går det lika bra med 200 g vanliga som fått ligga i blöt minst en timme.

Äppel- och russinbröd

700 g vatten

350 g surdeg

20 g jäst

950 g vetemjöl

200 g durummjöl

75 g mörk sirap

Blanda och älta 10 minuter i maskin eller det dubbla för hand

30 g havssalt

Tillsätt och arbeta degen ytterligare 5 minuter i maskin eller det dubbla för hand

Avrunna russin

Ett äpple, fint tärnat

Arbeta degen tills russin och äpple fördelat sig jämnt däri

Låt degen vila 30 minuter

Forma degen till tre bullar

Låt vila i 10 minuter

Vik in kanten mot mitten, tryck till med handloven

Vik in andra kanten och tryck till

Lägg bröden på en väl mjölad bakduk med tygveck emellan

Låt jäsa två timmar i rumstemperatur eller i kylen över natten.

Sätt ugnen på 250 grader med en tom plåt på nedersta falsen

När bröden sätts in hälles en kopp kallt vatten på den tomma plåten, detta för att få en knaprig skorpa på brödet.

Stjälp försiktigt upp brödet på en plåt och ställ in i ugnen

Sänk värmen till 200 grader efter ca 10 minuter

Släpp ut ånga efter 20 minuter

Ta ut bröden efter 35 minuter om de låter ihåliga vid knackning på undersidan.

Låt svalna på galler

Vill du bevara den knapriga skorpan knaprig är detta ett bra sätt att förvara brödet på om förbrukningstiden inte är mer än några dagar.

Även detta recept är hämtat från Heléne Johanssons Bröd från Brunkebergs bageri.

Levainbröd

Mitt efterlängtade Levainbröd smakade fantastiskt. Det faktum att jag levt på köpebröd en tid kan ha påverkat känslan, jag vet. Men till och med övriga familjen, som i vanliga fall föredrar köpebröd, tyckte det var så pass smakligt att tre bröd försvann inom loppet av 18 timmar. Det ganska långa förloppet återfinns, för Russinjästen här och för Surdegen här. När väl surdegen var klar var det så dags att göra Levainen.

Levain

200 g vatten

150 g vetesurdeg på russinjäst

150 g vetemjöl

100 g fint rågmjöl

Blandas och ältas 10 minuter i maskin eller det dubbla för hand

Lägg över levainen i en oljad bunke med lock och låt stå fem timmar i rumstemperatur, därefter kan den förvaras i kylskåp upp till en vecka vid behov.

Pain Blanc

Levainen

600 g vatten

1 kg dinkelsikt

Blanda och älta i 15 minuter i maskin tillsätt

40 g havssalt

Arbeta degen i ytterligare 5 minuter

Låt stå och vila i två timmar

Forma degen till tre bröd, tex runda bullar som får jäsa i degkorgar

Låt dem jäsa två timmar i rumstemperatur eller i kylen över natten

Sätt ugnen på 250 grader och ställ in en plåt på nedersta falsen

Flytta försiktigt över bröden till plåten och ställ in i ugnen häll omedelbart på en kopp kallt vatten på den tomma plåten.

Sänk värmen efter 10-20 minuter beroende på ugn till 200 grader

Efter 20 minuter, öppna luckan och släpp ut ånga

Fortsätt grädda ytterligare ca 15 minuter, tills de låter ihåliga när man knackar på undersidan

Ta ut dem och låt svalna på galler

Lite jordgubbskräm från sommarens skörd på det, och kvällsmaten var fixad.

Och frukosten med för den delen då jag satte en korg i kylen över natten och bakade av den på morgonen så familjen vaknade med den ljuvligaste doften i näsan. Ett bra sätt att få fram goda morgonhumör på vill jag lova. Min ugn ska gå att tidsinställa men jag har ännu inte lyckats bemästra denna teknik, när den morgonen kommer då jag tillgodogjort mig erforderlig kunskap kommer mitt morgonhumör att stiga lite ytterligare eftersom jag då kan tillbringa en halvtimme extra i sängen i vetskap om att ugnen värmer upp sig på egen hand.

Alla ovanstående recept är hämtade ut Heléne Johanssons Bröd från Brunkebergs bageri, en mycket bra brödbok, i min mening en av de bästa.

Bokslukare

Ser, genom köksfönstret, några grannbarn komma busandes i snön, på sin väg från skolbussen. Mitt i klungan går en 11-årig flicka läsandes en bok, helt omedveten om de övrigas stojande runt omkring. Plötsligt stannar hon, mitt på vägen, de andra skingras åt olika håll, men det verkar som om stycket är extra spännande och att hon vill dra ut lite till på tiden, lite till innan hon ska kliva in genom dörren där hemma. Jag ler vid min kaffekopp och minns, minns en tid för länge sedan, minns en annan flicka, en flicka som var jag och som en period, en ganska lång period, särskilt om man frågar min mor, levde för de böcker som gick att komma över. Stunderna där emellan var bara en transportsträcka och det var själva  läsandet som var livet.

Det händer att dessa båda flickor möts, här inne i mitt hus, och åldersskillnaden till trots uppstår en enhet, ett samförstånd, en gemenskap i kärleken till böckerna och upplevelserna omkring detta magiska tillstånd som vetarna lite tråkigt betecknar "bokslukaråldern".

Äntligen snö!!!

Inatt kom den äntligen, snön! Som vi har längtat och väntat. Efter att vi varit i kyrkan på förmiddagen och därefter tagit med varsin kompis hem till Äldste och Mellan bar det av ut på diverse snöaktiviteter. Äldste med vän tog sparken till isen med skridskorna, Mellan med kompis tog kälkarna på släp till pulkabacken och jag, maken och Yngste gick en riktigt härlig långpromenad i skog och hagar.

Årets första snöänglar, en stor och en liten, hand i hand.

Det var fler än jag som var överförtjusta i snön.

En hjälpsam hand när mor ska ta sig mellan hagarna, under taggtråden.

Här gick det undan!

När vi busat oss trötta.

Väl hemma, allihop återsamlade, vankades det varm choklad med vispgrädde såklart och till det mackor med stekta ägg på.

Livet är allt bra härligt emellanåt!

Isig vinterdag

Det finns faktiskt fördelar med denna snöfattiga vinter. Ån en bit ifrån oss har ohjälpligt svämmat långt över sina breddar och sedan frusit på. Och då ingen snö att tala om fallit är isen på åkrarna tämligen slät och brukbar. Maken lastade ut några stolar ur bilen och i några sparkar, skridskorna fixade gossarna själva. 

Skridskor och spark i härlig kombination.

Det blev stadigare och stadigare.

Min stilige make som fyller år idag. 

Full fart

Och skjuts iväg!

Trots att det var bottenfruset, vilket i praktiken innebar 15-20 cm fanns det rinnande vatten i dikena vilket naturligtvis fungerar som en magnet på små och stora pojkar.

Och slutligen blev det en pluppning. Men det gjorde inte så mycket. Alla var glada när vi väl kom in i bilen efter en härlig förmiddag på isåkern.

Ingefärspäron

Denna afton var det Äldste som var Mysgeneral, eller är ska jag väl säga. Jag har bara smitit en stund för att få Yngste i säng. Han stod inte längre ut med RISK som han på intet sätt förstår sig på och började efter ett tag slå tärningarna på själva spelplanen. På detta sätt eliminerade han ytterst effektivt en hel massa arméer men även en hel del god stämning, så jag såg det som bäst för allas välbefinnande, att förpassa honom och mig till annan sysselsättning med omedelbar verkan. Det är alltså Risk som står för aftonens underhållning efter en hel massa god mat, även den bestämd och till största del även tillagad av Äldste.

Italieninspirerad plockmat

Och det bästa av allt, enligt kocken (och hans mor), Ingefärspäron med ovispad grädde.

Ingefärspäron

per kilo fasta päron

4 dl socker

2-3 torkade ingefärsbitar som bonkats till ordentligt i tex en mortel

5 dl vatten

Alltsammans kokas upp, tag av plattan

1 kg fasta päron 

Skala, skrapa skaften och skär ett kryss vid blomfästet

Lägg ned i sockerlagen och låt sjuda försiktigt i ungefär en timma

Lyft upp päronen

Sila spadet från ingefära och häll det sedan över päronen igen

Servera eller konservera

Frukostmacka

Mina frukostvanor går lite i vågor men nu tycker jag själv att jag hittat en riktig höjdare.

Surdegsbröd i botten, på det avocado med lite örtsalt vidare en riktigt rökig skinkskiva, gurka och paprika. 

Surdeg

Idag har jag hämtat min assistent! Och det var i grevens tid för russinjästen jag satte för några dagar sedan, klicka här om du vill se hur, började bubbla så fint häromdagen. 

Då var det dags att sätta surdegen. Jag valde att göra en vetesurdeg då det är ett Levainbröd som hägrar för mina smaklökar. Är nu inne på dag tre av matning och det var väldigt vilken sprutt den fick av att startas på russinjäst. Känns som en garanti för ett lyckat resultat om man har svårt att få igång en vanlig surdeg. 

När jag stod där och mätte och blandade mindes jag en dialog som utspann sig mellan mig och Mellan förra vintern. Jag hade varit utsatt för en längre period av påtryckningar från hans sida gällande införskaffandet av ett husdjur då han uppgivet utbrast: "Mamma du förstår ju inte hur jag har det! Du har ju i alla fall dina surdegar att mata och ta hand om!!!"

Vetesurdeg:

Dag 1 morgon

Blanda 120 g vetemjöl med

120 g vätska från russinjästen eller vatten

Täck med plastfolie eller lock, låt stå i rumstemperatur

Dag 1 kväll

Blanda i 60 g vetemjöl och

60 g vätska från russinjästen eller vatten

Täck över och låt stå i rumstemperatur

Dag 2 morgon

I med 60 g vetemjöl och 

60 g vätska från russinjästen eller vatten

Om degen nu har kommit igång, bubblar, så kan den ställas in övertäckt i kylen, annars rumstemperatur.

Dag 3 morgon

Som dag 2

Dag 4 morgon

Nu borde degen vara klar att användas och behöver matas ungefär varannan, var tredje dag för att fortsätta vara vid liv.

Lycka till!

Nöjen

När Yngste ropar från dörren och med bedjan i sina stora blå ögon frågar om jag vill gå en promenad med honom, faller disk, tvätt o.dyl snabbt på rankinglistan. Vad är väl det mot att slå kana på isiga vägar, undersöka olika spår, testa vilken is som bär och (ännu roligare) vilken som inte bär, göra skojiga mönster i snön, försöka smyga på den knastriga snön, hoppa från stubbar och springa baklänges i sällskap med en av mina absoluta favoriter?

Inte mycket!

Politiker och demokrati

Det pågår en debatt i SvD om problemet med yrkespolitiker och alternativa lösningar för att få dessa att vara närmare sina väljare och de folkvalda ute i landet. En intressant, debatt i min mening, och i högsta grad viktig. Det är överhuvudtaget viktigt att debattera vårt styresskick, dess fördelar och nackdelar. Jag vet, det känns torrt och tråkigt och är tämligen lätt att slå ifrån sig, men det påverkar den enskilde i högsta grad.

Sedan jag, lite med hjälp av ett bananskal, engagerade mig i kommunpolitiken har jag kommit till insikt om några saker. Som hur en kommun faktiskt styrs, det hade jag inte full koll på innan ska erkännas, även om jag tyckte mig vara ganska insatt. En bra insikt som samhället i stort skulle tjäna på att fler, om inte alla hade tror jag. Både för att veta vart man ska vända sig i olika frågor men också för att kunna påverka och förstå att man kan påverka.

Baksidan av insikterna är att jag börjat betvivla demokratin som styrform, men då bättre alternativ ej står till buds så får vi nog göra det bästa av situationen som är. Om demokratin verkligen skulle fungera på bästa sätt, borde varje väljare veta vilka poster som ska tillsättas, vilka människor som representerar de olika partierna och därmed  är kandidater för de olika posterna och utifrån denna kunskap sedan lägga sin röst. Men detta, inser jag, är en övermäktig uppgift. De som satt sig in i partiprogrammen har gjort ett digert arbete, ändå så skiljer sig rikspolitik ganska mycket från lokalpolitik och den sistnämnda påverkas så mycket mer av individer att ytterligare kunskap behövs för att kunna göra det val som stämmer bäst överens med väljarens uppfattningar och behov.

Ytterligare en insikt jag fått är att de flesta kommunpolitiker är vanliga människor, med vanliga jobb och ett engagemang för sin bygd, som tar av sin dyrbara fritid för att försöka bidra till att föra samhället åt det håll de tror ska gynna just samhället. De allra flesta, på den här nivån, är inte människor som vill sko sig själva, då bör man snarast lägga sin tid på något mer lukrativt, utan brinner för sin sak. Men bästa sättet att ta död på detta engagemang är att bemöta dem med nedlåtande uttalanden om politiker i allmänhet i dagligt tal, i radion etc. Känslan av att orättvist att bli klassificerad som något empatilöst, självförhärligande, egennyttigt när det faktiskt är ganska precis tvärt om riskerar leda till minskad lust och engagemang och att man till slut slutar. De som blir kvar är då de som till största del har egennytta av uppdragen, för de finns också och drivs av något annat än idealism, och frågan är om vi vill ha det samhället vi i så fall bidrar till.

Min slutsats är alltså att det vore bra om varje medborgare under en tid av sitt liv engagerade sig politiskt om inte annat så bara i ett allmänbildande syfte, för att förstå det samhälle vi lever i och det styresskick som påverkar vår vardag och det arbete som många lägger ned. Man kan väl få drömma.

Skrattar bäst som springer minst

Har ägnat en stund åt fältstudier på IKEA.
IKEA en söndagseftermiddag är fullt. Människor spankulerar omkring i godan ro och plockar ned både planerade och oplanerade varor i sina vagnar. Stämningen är ganska godmodig, bortsett från några ledsna barn och uttråkade herrar, ända tills man ser kassorna.

På "vårt" IKEA ser man kassorna redan när man nått halva "Tag-själv-lagret" och då, då är det som att något kommer över dem som inte har något att hämta på "Tag-själv-lagret". En slags känsla av att ha nått upploppet och att nu ska här spurtas fram till kassorna, men samtidigt ska det inte märkas så tydligt.

Resultatet blir att de går snabbt, på gränsen till att springa, men absolut inte springer. Lite som travhästar på gränsen till galopp, men med sulkyn framför sig istället för efter. Helt plötsligt förvandlas de övriga, som inte tidigare tagits någon som helst notis om, till konkurrenter om köplatser. Och alla travar på i lite högre fart, diskret sneglande åt sidorna, bara för att väl framme vid målet, ställa sig i de fyra långa köerna rakt framför gången som ledde dem dit.

De som uppmärksammade att det fanns fler öppna kassor bortom "Gör-det-själv" kassorna ställde sig nöjda i betydligt kortare köer. Gemensamt för de flesta av dem i denna kategori var att de inte tagit notis, eller åtminstone inte hade deltagit i upploppet.

Myskvällars dilemma

Detta med myskvällar kan vara lite som en efterlängtad semester. Det kan bli allt man drömt om men det kan lika gärna resultera i krockande förväntningar, kiv och klagan.

Innan jul hamnade vi i det senare diket för ett tag, men tack och lov så kom julen, då vi alla mös så länge och mycket att vi verkligen blev experter på det. Vilket resulterade i att vi lade upp en ny strategi inför vårterminens myskvällar. Det låter inte klokt, jag inser det, att strukturera slappandet, men med så många viljor blir det både mysigare och mer vilsamt med lite ordning.

Vår nya giv är att en av oss är ansvarig för meny och vad som ska göras på fredag kväll och sedan alternerar vi, så att alla får sina önskningar uppfyllda någon gång. Demokratiskt styre på lång sikt men väldigt diktatoriskt på kort.

Först ut var Mellan. Han klurade ut sin meny igår och skrev inköpslista, handlade gjorde vi idag. Menyn var Pizzasmörgås och sallad med Pannacotta som dessert och underhållningen bestod av ZORRO den maskerade hämnaren. Det blev riktigt mysigt! Både att laga mat tillsammans, bara Mellan och jag, men hela kvällen blev riktigt lyckad, så vi fortsätter nog på inslagen väg ett tag till.

Pizzasmörgås

Formfranska, polarkaka e.dyl

Chilisås blandat med oregano bredes på

Salami, 2-3 skivor vardera

Ananasring

Körsbärstomat, som prickas två, tre gånger för att undvika explosion

Ost

Gräddas i ca 12 minuter, 225 grader

När de tagits ut ur ugnen, strö på oregano

Salladen bestod av spenatblad, sockerärtor, paprika, lite purjo, avokado, salt, peppar och balsamvinäger.

Pannacotta

2 gelantinblad

Blötlägges

1 vaniljstång

klyv, skrapa ur, i med allt i en liten gryta, tillsätt

5 dl gräddde

0,5 dl socker

Koka upp och låt puttra i två minuter, ta bort från plattan och lägg i de urkramade gelantinbladen, rör tills de löst upp sig, häll upp i serveringsskålar och in i kylskåpet minst två timmar.

Servera med lättkrossade hallon blandat med florsocker efter smak. (Andra bär går också bra.)

Trevlig Helg önskar jag!

Mat av kärlek

Då denna dag gått i flygande fläng blir det ett kort blogginlägg, om något som är så värdefullt just dagar som går i flygande fläng.

Nämligen att komma hem till färdiglagad middag, tillredd av tolvårige Äldste.

Han bjöd på stuvade makaroner, prinskorv och råkostsallad bestående av rivna morötter, rödkål och apelsin.

Det är kärlek!

Slåss mot drakar

Nu är jag arg!

På två stora drakar, nämligen på Media Markt och på Bosch.

Om jag ologiskt börjar med den sistnämnda så köpte min mormor en hushållsassistent från Bosch i början av 70-talet. Hon var en mycket flitig och duktig hemmabagare och använde sin maskin mycket och ofta. Denna assistent är fortfarande i bruk hos min syster. 

När vi gifte oss, för tretton år sedan, fick vi en Bosch Hushållsassistent. Den har nyttjats flera gånger i veckan och drog, som tidigare beskrivits i bloggen, sin sista suck den 22:a november. Den 23:e november fick jag en ny Bosch Hushållsassistent av maken. Jag var så glad när jag använde den, jag var glad två gånger, för vid tredje användningen började den dunka för att sedan lägga av helt.

Utifrån denna, i och för sig ganska smala empiriska, kvalitativa studie, drar jag slutsatsen att Bosch kraftigt dragit ned på kvalitén under årens lopp. Men de har definitivt inte dragit ned på priserna i samma proportion. Och de som blir glada av detta är väl endast de kortsiktiga aktieägarna. Jag som kund och användare blir då bara väldigt arg och irriterad!

Den andra draken, Media Markt, där skrället inhandlades, tar minst fem veckor på sig för att lyckas fastställa problemet och utifrån det sedan bedöma lämplig åtgärd. Frågan är om de skickar apparaten med båt till Kina där någon billigare tekniker undersöker den och sedan returnerar via båt tillbaka? Att en manick, som var i min ägo i två veckor, ska vara på avigvägar i mer än fem veckor innan jag kan få tillbaka en funktionsduglig apparat, vi har betalat för, det är för denna dåliga kvalité och service jag blir så arg!
Och för att jag som ensam kund inte har så mycket att sätta emot dessa drakar, mer än att skriva här och klaga i deras kundtjänst.

I ren bakabstinens har jag nu börjat tillreda egen russinjäst, som ska stå i ca fem dagar och på vilken jag sedan ska sätta en surdeg, som ska stå i ca fyra dagar i sin tur innan den går att använda. När detta är klart hoppas jag att jag fått min assistent åter, om inte annat blir det till att knåda, för då ska jag baka mig ett riktigt gott levainbröd.

Russinjäst

200 g russin, 1 msk honung, 400 g ljummet vatten. Rör om, plasta över, låt stå i rumstemperatur med daglig omrörning, tills det börjar bubbla, 4-5 dagar. Användes för uppstart av surdeg istället för vatten.

Min källa är Heléne Johanssons Bröd från Brunkebergs bageri

Barnabok

Läste Svenskan häromdagen på min telefon och kom in på en intervju med Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren, som själv skrivit en bok om sin uppväxt. Det känns som att jag som alltid varit skeptisk till Barnabok i allmänhet och "Femminutersmetoden" i synnerhet får lite vatten på min kvarn. Barn är individer och bör behandlas efter och bemötas utifrån sina individuella behov.

För övrigt var intervjun väldigt fint gjord av Karin Thunberg, och speglade det svåra i att göra upp med en nära relation, dessutom offentligt.

Val av konstepok

Jag har en liten teori när det gäller barn och deras uppväxt och det är att de ska få testa på saker, alla möjliga saker, även sådant som deras föräldrar inte ägnar sig åt, för att sedan själva välja vad de tycker om. Annars är det så lätt att de följer föräldrarnas intressen på grund av okunskap om andra alternativs existens.

Denna inställning ter sig så bra i teorin men när en idrottsskygg människa som jag står där med sina första löparskor på 16 år, vita till råga på allt, ute i en blöt och lerig skog, för att Yngste inte får orientera utan förälder, känns inte praktiken lika lockande. Dock artade det sig efter hand då det visade sig vara en avgrundsvid skillnad mellan orientering och skolans tvångslöpning.

Dagens lilla utflykt var dock mer i min smak och ledde till att jag återkom till hemmet med två herrar som ansåg Realismen vara konstens höjdpunkt, den ena dock med vag dragning även åt Romantiken, och en lika övertygad Impressionist (antagligen mest för att han omedelbart kunnat identifiera ett av motiven som Big Ben).

Turner, Monet och Twombly på Moderna Museet

Peredvizjniki på Nationalmuseum

Ibland förvånar det mig vad gossarna fastnar för, jag får väl ta det som ett betyg på att min teori bär. Som här, där de blev uppslukade av en filminstallation där en man under ett års tid, varje vecka går ett varv runt samma träd för att på så vis skildra årstidernas gång.

Det blev en lång dag men som tur var hade intendenterna varit förutseende nog att ställa ut sittplatser för vila lite här och var.

När vi kom ut låg själva Stockholm som en tavla framför oss, glittrande i mörkret.

På vägen hem fick det var slut på allt pretto och Sibylla fick traktera oss med kvällsmat.

Omsorg utöver nödan

Vi har förmånen att få ha våra barn i en väldigt bra skola med väldigt bra lärare, allihop. Ett exempel fick vi uppleva idag. Då det inte funnits möjlighet att få svarva under terminen, och Äldste hade uttryckt en önskan om att få testa på detta, blev vi idag hembjudna till träslöjdsläraren, till hans egen snickeriverkstad, för att gossen där i lugn och ro skulle få testa på svarvarkonsten. Två intresserade bröder stod med näsan nästan i maskinen medan Äldste fick utförliga instruktioner och sedan satte igång.

Och när en vacker eneljusstake tagit form blev vi dessutom bjudna på fika. Det är vad jag kallar omsorg utöver det nödvändiga. Utifrån detta är det kanske inte så konstigt att barnen inte har så mycket emot att börja skolan igen, det är nog mest jag som vill dra ut på dessa sista skälvande dagar.

Överraskning

Igår överraskade maken mig med att vi skulle fira våra tretton år som gifta. Barnvakt hade han ordnat, fina skulle vi klä oss och sedan bar det av, mot Stockholm. Efter lite snirklande passerade vi "Claes på hörnet", en restaurang som från utsidan ser så fantastiskt mysig ut och som när vi tidigare passerat, jag sagt att "Dit kan du väl ta mig någon gång". Och nu gjorde han det!

Den var lika mysig inifrån som utifrån och maten var både vacker och god, beträffande sällskapet så var det fantastiskt även om det som vanligt tar en stund innan vi kommer in i hur det är att umgås på tu man hand, utan våra fina pojkar.

När magarna var till bredden fyllda och kaffetarmen fått sitt, förflyttade maken oss några kvarter bort till Intiman, där det bjöds på en riktig nostalgitripp till 50-talet, på Hagmans konditori, med klänningar, musik och många skratt. Och i pausen serverades så lämpligt, kaffe och småkakor.

Uppmanande boll

Denna roliga tingest, en pilatesboll, blev mig given i julas. Den har stått där i sin låda och varit lite uppmanande, som dylika ting gärna är, lite skrämmande, för en träningsskygg varelse som jag men samtidigt lite spännande. När jag väl öppnade lådan, skulle den blåsas upp i två steg över två dagar, vilket nu är gjort. En relativt utförlig beskrivning medföljde där uppvärmning, fyra alternativa träningsprogram samt stretching stod beskrivet. Jag har nu tagit mig igenom uppvärmningen och det kändes helt okej så vem vet, den kanske blir använd en del här framöver. Och vill det sig väl kanske jag blir alldeles fit, här hemma, helt utan läskiga träningslokaler. Måste bara hitta något bra ställe att förvara denna boll, av ganska betydande storlek, på.