Ett samtal ifrån en orolig storebror om att lillebror haft en svår dag i skolan. En dag som framkallat många tårar storebror inte riktigt visste hur han skulle hantera.
Mammahjärtat snördes ihop på bråkdelen av en sekund. Bränslemätaren lyste oroväckande tomt men chansen togs.
Ett underligt erbjudande framställdes om att ta på sig jackan och följa med mamma till macken. Ville han det? Det ville han. Lätt på gasen och med hållen anda for så modern de snirkliga vägarna hemåt där snörvlig gosse hämtades upp hos lättad, omtänksam storebror. Lite förväntansfull var han allt över detta underliga tilltag.
Det var nog mestadels ångor som tog bilen den knappa milen till närmaste bensinstation men på den vägen hanns det talas lite tok men också mycket allvar.
Underligt malplacerade men ändå så rätta trevlighetskänslor dök upp där ute i höstrusket en kulen februarikväll i sällskap med en gosse i blå jacka vars ögon i samma färg, tindrade allt mer ju längre samtalet pågick. Mor och son gick så, hand i hand, in i butiken och busigt bestämde sig för att köpa en hel påse Dumlekola. En vanlig torsdag!
På hemvägen talades det på riktigt vid om dagens bekymmer och beslutades att gemensamt skicka ett mail till fröken att berätta vad som hänt. Gossen var nöjd med beslutet och resten av kvällen ljöd det gladare tongångar.
Att man kan känna sig så nöjd över en så vardaglig sak som ett besök på macken för att tanka en bil.
Åh. Så svårt att vara liten ibland. Men så fint att ha en mor som kan lyssna. Och veta när det är dags för dumlekola...
SvaraRaderaSå härligt att läsa om en mamma som ger sig tid att lyssna, förstår och kan hitta på lösningar. Heder åt en omtänksam storebror också. Kram
SvaraRaderaVad skönt att ni kunde prata er igenom det och finna en bra lösning. Jag förstår att det känns bra i hjärtat! Kram Maja
SvaraRadera