söndag 10 mars 2013

Stryk

En helg som gräsänka med sjuka barn är till ända. Det kan ju vid första anblicken ge intryck av att ha varit en tung helg. Men så är inte alls fallet. Min lilla mor meddelade nämligen att hon ämnade komma hem till oss för att vara behjälplig. 

Det finns saker i livet som tenderar att bli ogjorda och därmed tynga det dåliga samvetet, för att sedan leda in en i en fas av förträngning och när det väl åter faller över en är det så stort att man inte har en susning om hur det skall betas av, i vilken ända man ska börja. 
Vet ni vad jag menar?

För mig var det denna gång tvätten, eller rättare sagt den rena tvätten och den fullkomligt enorma strykhögen, eller strykhögarna för att vara mer exakt. Jag måste vid något skede trott att det var mer lätthanterligt om det var fördelat i flera högar, på olika ställen.

Nu meddelade då som sagt, min ängel till mor, att hon planerat  att ta en dag och stryka hemma hos oss. Den kära hävdar med bestämdhet att hon tycker om denna syssla, till och med finner den avslappnande. En känsla som skam att sägas inte gick det minsta i arv, inte ens en gnutta.


Hon kom, hon såg och tack och lov så vände hon inte i dörren. 
Trots att jag kom smygandes med hög efter hög. Högar som bara poppade fram ur sin gömställen, lite här och lite där. Tappert stod hon där, uthålligt, emellanåt underhållen av diverse barnbarn och med avbrott för kaffetår och gemenskap. 

Den där fliten smittade som av sig och jag har fått en hel del sådana där icke vardagssaker gjorda såsom skura skåp och putsa fönster och så har vi haft så trevligt under tiden.

Modern insåg dock, när eftermiddagen började lida mot sitt slut, att botten på intet sätt var nådd. Jag tyckte att hennes insats var fullt tillräcklig och att vi nu var så pass mycket närmare målet att det faktiskt hägrade. Den åsikten delade inte lilla mamma. Hon messade fadern, trodde hon, en lista med sovaöversaker han skulle ta med sig när han passerade på väg till jobbet.. Dock fick meddelandet sändas två gånger då det första gulligpluttiga gick iväg till en god vän istället.


Ganska trötta och nöjda efter dagen hamnade vi sedan vid köksbordet, samtalandes om livets väsentligheter tills klockan var ganska mycket, alldeles för mycket. Men mysigt var det! Det händer inte så ofta, eftersom hon är bosatt knappa två mil ifrån mig, att vi sover över hos varandra, så det gällde ju att ta vara på minutrarna.

Den sena sänggången hindrade inte min energiska mor. 07:00 började strykjärnet pysa igen. Yngste var lycklig över att dagen började i tid. Jag blev lycklig över detsamma efter ett tag. Har väl lite längre startsträcka antar jag. 

Mor min strök faktiskt så att hon nu har blåsor i sin högra hand. Jag har aldrig hört talas om att någon har fått blåsor av strykning. Och då bör även has i åtanke att hon på intet sätt är en oerfaren strykare.
Det är kärlek!

4 kommentarer:

  1. Det ÄR kärlek!:)
    Ibland skulle jag gärna ha en mamma som kom hem till mig också för att stryka undan högarna, men jag får vara mamma själv och fara till min dotter och hennes pojkar och hjälpa till där istället. Det tenderar nog att bli mycket kläder i en barnfamilj.
    Ett fint inlägg som värmer!

    SvaraRadera
  2. Minnen... jag brukade sitta mot dörren i hallen och prata med mamma som stök :) Och hon kom gärna och både strök och putsade fönster hos både mig och min syster. Nu får vi fixa det själva...

    SvaraRadera
  3. åh lyckliga du! och vilken bra hjälp du fick, din mor är väl en av de få som verkligen skolats i strykkonsten!? de är allt bra att ha våra fina mödrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. glömde skriva under:
      kram Magdis

      Radera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!